Sydafrika

Kapstaden för vuxna – resguide för förstagångsbesökare

Publicerad den av Margaretha Finnstedt
  • Årstid: mitten av februari
  • Temperatur: 25-30 C
  • Resesällskap: Maken
  • Film att se innan: Invictus, Long walk to freedom
  • I väskan: sommarkläder, vandringsskor, löparskor, stor hatt, solglasögon och en och annan klänning för fine dining

Det här är den svåraste guiden jag har skrivit. Dels för att jag har besökt Kapstaden fler gånger än jag kan räkna och vill få med allt, dels för att jag vanligtvis skriver guider som inte riktar sig till förstagångsbesökare. Men utmaningar är kul! Och med säkerhet kommer jag att uppdatera den här guiden efter nästa resa. Och nästa. Och nästa… För jag kan inte sluta åka hit.

Guiden fokuserar på mat, lokala viner och naturupplevelser – en mix av stad och landsbygd, vardag och flärd. Det ska sägas att jag inte älskar shopping och jag är heller ingen strandmänniska. Å andra sida är det 13C grader i vattnet, så det kan räcka med att promenera på stranden. Aktivisterna ligger primärt runt Kaptstaden och Franschhoek med ett kort stopp i Stellenbosch. Hermanus, Swartland och Pater Noster får bli resa nummer två, eller tre eller.

Min första resa till Sydafrika var 2008. Sedan dess har jag i snitt besökt Kapstaden vartannat år. Då, 2008, var centrala Kapstaden snudd på laglöst och det fanns inte på kartan att promenera i stadskärnan. Faktum är att vänner boende i Kapstaden avrådde från att stanna vid rött med bilen. Det berodde till stor del på efterdyningarna av apartheids upplösning, under flera år saknades en konstitution och under de åren hamnade även lag och rättvisa på efterkälken. Nu, 2025, finns det likheter med andra stora städer som San Fransisco, en annan stad med grund i kolonialismen, och med stora klyftor mellan fattiga och rika. Precis som i San Franscisco är det bara ett fåtal ställen i de centrala delarna som jag inte skulle vilja promenera i.

När ska man åka dit?

December och januari är varmast och dyrast. Skolorna i landet har långt jullov dessa månader så undvik om möjligt. Juni och juli bör undvikas på grund av kyla. Dagstemperaturerna ligger visserligen runt 10C, men nätterna sjunker temperaturen ytterligare några grader och hotell och andra boenden är inte anpassade för kyla så det kan sjunka närmare 0 C inomhus. Oktober, november, februari och mars är garanterat varma. Vill du titta på valar är det oktober eller mars som gäller.

De senaste gångerna har vi rest med Ethiopian Airlines. Deras businessclass-biljetter är väldigt prisvärda och dessutom landar du utvilad. Hellre bo lite billigare på plats än att åka som en dubbelvikt räka i 15 timmar, särskilt om du bara ska vara där en vecka. Och upplevelsen på flygplatsen i Addis Abbeba där man mellanlandar kommer ge dig en ny upplevelse.

Kloof street
Utsikt från den Anker

8 dagar i Kapstaden

Först och främst så behöver man förstå att själva staden i sig, alltså city, är bara en liten del av upplevelsen. Det finns godbitar i stort sett alla stadsdelar. Utgångspunkten för den första delen av resan ligger i stadsdelen Waterkant som är vackert, välförsett med matställen på promenadavstånd, minimalt med stök och ett område där det bor en hel del sydafrikaner så enligt mig blir det en skön blandning. Jag har aktivt valt bort Camps Bay som visserligen har en fin solnedgång, men är översållat av turister, dyrare och mer untz-untz- än vad jag gillar. Efter ett par dagar i stan och förorterna blir det en tur ner till Godahoppsudden och nedslag i vinvärlden – Constantia, Stellenbosch och Franschhoek.

Kartan nedanför “Cape town according to locals” har både humor och en hel del av sanning i sig. Förmodligen lättare att se humorn i bilden när du väl är på plats. Waterkant hamnar i det rosa regnbågslandet.

Nedanför programmet finns en bra-att-veta-lista som svarar på de vanligaste frågorna.

Fredag – utresa

Lördag-tisdag – Kapstaden

  • Resa: Ankomst vid lunchtid. Förbeställ flygtaxi via booking.com (ca 150 kr), du kommer inte behöva bil förrän på tisdagen.
  • Boende: Incheckning på boendet, Cape Finest Guesthouse Loaderstreet 35. Boka rummet Victoria eller Alfred som är lite större. Här får man dock ingen frukost men det finns gott om ställen på promenadavstånd som ger dig möjlighet att känna dig lite som en local, eller åtminstone en digital nomad.
  • Att göra
    • Victoria & Albert Waterfront – en soft start på Kapstaden som du kan beta av på två timmar. Waterfront är den gamla hamnen i Kapstaden och består av ett gigantiskt shoppingcenter och massor med restauranger. Skippa shoppingcentret, det är bara kedjor, men ta en titt på sälarna som simmar in i hamnen framför Alfred Mall och beundra de gamla kolonialhusen. Ät middag på den Ankers uteservering och blicka upp mot Taffelberget. Den enda affären du behöver gå in i heter Aafrika och ligger 100 meter från restaurangen. Här hittar du nya lokala designers och lokalt hantverk av bra kvalitet.
    • Löptur utmed havet vid Green point (spring förbi fotbollsstadion)
    • Taffelberget – när vädret tillåter (men undvik att göra detta på lördagen eller söndagen). Biljetter finns på nätet.
    • Promenera runt Waterkant och Bo Kaap och fota de färgstarka husen.
    • Robben Island – fyra timmar inklusive båtresan.
  • Kaffe/frukostställen/lätt lunch på promenadavstånd:
    • Ground Art Coffee – hang out för digitala nomader med stans bästa kaffe.Himelshujs (så vackert så man dånar) har även lunch.
    • The Charles – vinner på avstånd och möjligheten att äta ute i skuggan av ett träd
    • Bootlegger (kedja) på Cape Quarter (litet köpcentrum som bl a har apotek)
    • L.A. Farms – passar perfekt efter löprundan runt Green point. Ligger vägg i vägg med Giovanni’s, en italiensk deli som lokalbefolkningen älskar. Lätt överhypat, men om man måste få lite italienska vibbar i sig, så är det hit du ska gå.
  • Restauranger på Uberavstånd
    • Beau Constantia
    • Constantia Glen
    • The Nines
    • Belly of the beast (var för långsam att boka bord, men det ska tydligen vara top 10)
  • Restauranger på promenadavstånd (men Uber hem)
    • Den Anker (enkel belgisk bistro nere vid V&A Waterfront). Uteborden går inte att boka, men det finns gott om platser. Tag med solglasögon.
    • Pier (fine dining)
    • The Butcher Shop & Grill – Mouille Point – bra steakhouse
    • Bree street – restauranggata med stort urval av mellanklassrestauranger som t ex Grub & Vine, SeaBreeze Fish & Shell. Starka Södermalmsvibbar.
  • Lite enklare restauranger på krypavstånd
    • Sushibox (om du inte orkar gå mer än två kvarter)
    • Libertino (enkel italiensk mat)
Libertino
Himelshujs

Onsdag – Constantia & Godahoppsudden  

  • Hämta hyrbilen tidigt, det finns flera hyrbilsfirmor inne i stan på promenadavstånd från Loader street.
  • Ät frukost på Chardonnay Deli i Constantia. Om du planerar att vandra en längre sträcka vid Godahoppsudden så köp med dig en lättare matsäck (men se till att maten är väl försluten i din ryggsäck. Det finns gott om babianer som gärna vill smaka och de är inte kramvänliga – håll avstånd.)
  • Stanna till och vandra runt på Groot Constantia – Sydafrikas äldsta vingård (1685) med otroligt vackra omgivningar. Här finns två restauranger och vinprovning, men det finns intressantare vinprovningar i vindistriktet. Om lunchmagen skriker efter påfyllning och dessutom är väldigt kräsen så gör ett stopp på Foxcroft Restaurant som erbjuder fine dining luncher 3 min bort med bil. Om du inte vill lägga stora pengar på lunch rekommenderar jag Tashas i Constantia village (ja, det ligger i ett shoppingcenter i förorten, men jag åker hit varje gång jag är i Kapstaden för deras sallader och efterrätter. Och fantastiskt trevliga personal.)
  • Kör genom lummiga förorten Constantia mot Godahoppsudden via Chapmans peak, som kanske är världens vackraste bilväg. Du behöver betala ca 40-50 Rand för att få köra här, men värt varenda krona, särskilt för den som slipper köra och kan njuta av utsikten. Det finns flera parkeringsfickor utmed vägen om du vill stanna och fota.
  • Från Chapmans peak till Godahoppsudden är det cirka 40 minuter fram till infarten till Godahoppsudden. Inträdet kostar ett par hundra, men då får du också se två oceaner mötas.
  • Gå ut till fyren och njut av utsikten, sedan rekommenderar jag varmt att du passar på att nyttja någon av de många gott om vandringslederna som finns. Det turkosblå vattnet ser förföriskt ut, men är iskallt och väldigt strömt.
  • Det finns en enda restaurang på området. Den duger om du är utsvulten. Om du kan hålla dig en stund till, åk vidare till Simons Town där det finns lite enklare restauranger med fish & chips och hamburgare eller till Kalk Bay om du vill ha fler val. Många guider rekommenderar ett stop vid Boulder’s beach i Simon’s Town för att titta på pingvinerna. Jag avråder av skälet att pingvinerna gott kan få vara i fred, men om du känner att du absolut måste bada så går det faktiskt att göra det här. Det är lite ”varmare” än på udden. Vill du ha ytterligare en plusgrad i vattnet får du bege dig till Muizenberg.
  • Tack och god natt

Torsdag-fredag – Stellenbosch

  • Avrunda vistelsen på Waterkant med kaffe, avokadomacka och croissant på Ground Art Coffee och kör sedan mot Stellenbosch, Sydafrikas motsvarighet till Lund. I denna kommun samsas 40 000 studenter med 120 000 boende och 150 vingårdar.
  • Besök några vingårdar på vägen. Gillar du gamla, klassiska röda viner så stanna på Meerlust, här finns dock ingen restaurang. Ytterligare en vingård med klassiska mått är Vergelegen som erbjuder en fantastisk trädgård och trevliga picknickkorgar, dessa ska bokas i förväg via websidan. Är du mer sugen på en vingård av modernare snitt så stanna till på Spier Wine Farm som har flera matställen inklusive picknickkorgar, eller Ernie Els vars restaurang har en fantastisk utsikt.
  • Välj ett hotell som ligger i de centrala delarna så du kan promenera till restauranger och vinbarer, till exempel Oude Werf eller Coopmanhuijs Boutique Hotel & Spa.
  • Börja eftermiddagen med en promenad runt de centrala delarna runt Church street. Gå in en stund in i den lilla botaniska trädgården och beundra deras samlingar av vattenväxter och orkidéer. Ta ett glas vin eller två på vinbaren i korsningen Church street och Andringa Street.
  • Även i Stellenbosch finns det fine dining, men det finns en gräns för hur många avsmakningsmenyer man kan äta på en vecka, så spara det till Franschhoek. Varför inte en bra köttbit på the Fat Butcher eller sitt kvar på vinbaren och ät av deras plockmeny. Avrunda med en stor glasstrut runt hörnet på Moro.

Fredag-söndag – Franschhoek

Varje gång jag kommer till Franschhoek så önskar jag att jag hade fler magar än jag faktiskt har, fem hade varit perfekt. Elaka tungor kallar detta lilla samhälle för Disneyland för vinälskare, och det ligger kanske något i det, för i Franschhoek, det franska hörnet, finns just inte mycket mer att göra än att äta gott och dricka gott och kanske klämma in en promenad till museet om Hugenotterna.  

Det är bara 20 minuter mellan Stellenbosch och Franschhoek, så för att skapa lite mer utrymme i magen, gör ett stopp i naturreservatet vid Jonkershuis som erbjuder flertalet vandringsleder och bad för modiga. Alternativt kör du väg R44 via Kogel Bay, passera Betty’s Bay och därefter R43 förbi Bot river mot Franschhoek. Den här vägen tar dig utmed havet och kilometer av äppelodlingar. Dessutom anländer du till Franschhoek via Franschhoek pass.

När du väl kommit fram, glöm alla ”jag borde inte” och njut av den goda maten och det goda vinet. I stort sett allt du äter och dricker är lokalt och vansinnigt gott. Vill du ha fler rekommendationer om Franschhoek så läs mina tips som jag skrev hösten 2024. Där finns även hotelltips. Och se till att boka i god tid.

Fredag:

  • Lunch på vingården La Petite Ferme med utsikt över dalen.
  • När du ätit färdigt, kör upp mot Franschhoek passet så kan du se vindalen. Har du mer tid, kör hela Franschhoek passet ner mot Elgin och fascineras av de gigantiska äppelodlingarna om du inte gjort det dagen innan.
  • Middag på Protogé, jag bokar helst plats i baren så kan du se rakt in i köket.

Lördag:

  • Förmiddag – besök på marknaden i Franschhoek som ligger bredvid kyrkan
  • Lunch och vinprovning t ex på La Motte
  • Kaffe och glass på Babylonstoren
  • Middag på Le Petite Colombe eller Grand Provence Estate.

Söndag – hemresa

Praktiska aha:er

  • Kontanter behövs nästan inte, de allra flesta föredrar kortbetalningar.
  • Internet finns på 90% av hotellen, men bandbredden varierar mycket. På Cape Finest Guesthouse funkar även video/teams.
  • Nästan alla restauranger erbjuder wifi för sina gäster. Även vissa bensinmackar.
  • Vägarna är väldigt bra, men de finns ruskigt många kameror. Läs mer här.
  • Whatsapp dominerar. Även hotell, butiker och företag använder primärt Whatsapp för SMS och röstsamtal.
  • Uber funkar i stora delen av regionen, inklusive Franschhoek och Stellenbosch och kostar väldigt lite.
  • Det vanligaste och trevligaste sättet att bo som turist i provinsen är Guesthouses. De finns främst via Booking.com eller på https://www.lekkeslaap.co.za/ Undvik de lokala hotellkedjorna som tex Protea hotels. De från Scandic och att framstå som lyxhotell.
  • På helgerna behöver du definitivt boka bord, använd appen Dineplan, där finns de allra flesta restaurangerna.
  • Dricks på restauranger bör vara mellan 10-20%. Men tänk på att lönerna är väldigt låga och restaurangnotan likaså.
  • Förutom i parkeringshus så kostar det oftast inget att parkera, i stället kommer det finnas en person som erbjuder sig att vakta din bil. På vissa centrala platser kan detta vara anställda personer, men i de allra flesta fall är det företagsamma personer som vaktar bilar. När du åker därifrån så ger du dem en slant som tack för besväret. Det är inget krav, men kutym att ge mellan 10- 20 Rand beroende på hur länge du stannar.
  • Tankning av din bil gör personalen på macken. Kör in på macken och rulla ner rutan så kommer de fram och assisterar. De har även med sig kortterminalen så du behöver aldrig gå ur bilen.
  • Även om integrationen blir bättre för varje år så är alla samhällen är starkt segregerade.
  • Det finns tolv officiella språk. Störst är isiZulu (25%), isiXhosa (16%), afrikaans 13%, engelska (10%).
  • I Västra Kapprovinsen är Afrikaans förstaspråk, men alla kan engelska.

Appar att ladda ner

–Whatsapp

–Dineplan

-All trails

Min senaste resa till Kapstaden var februari 2025.

Margaretha Finnstedt

The Curated Atlas

7 dagars roadtrip i KwaZulu Natal

Publicerad den av Margaretha Finnstedt
  • Årstid: första veckan i februari
  • Temperatur: 25-30 C
  • Resesällskap: Maken
  • I väskan: Linnekläder, stor hatt, solglasögon och några ljudböcker
  • Boende: Hartford House (Mooi River) Thanda Safari (Hluhluwe), Forest Villas (St Lucia) – bör undvikas

Vi hade tre mål med den här resan 1. vandra i Drakensbergen, 2. besöka en Safari och 3. bada i indiska oceanen och däremellan bli lagom vilse för att göra oplanerade upptäckter. Men det blir inte alltid som man har tänkt sig. Tre veckor innan avresa fick maken feeling i samband med ett musik-quiz och stukade foten. Hejdå vandring, och hej hej off-road körning med osannolika vyer och många bergspass.   

En fyrhjulsdriven bil hade passat perfekt för den sydafrikanska delstaten KwaZulu Natal som ligger i landets nordöstra hörn. Denna gröna och frodiga delstat är fylld av höga platåer och berg, inte minst Drakensbergen med sex bergstoppar över 3000 meter.  Som namnet antyder är regionen KwaZulu Natal en del av forna Zulu-riket, men efter Anglo-Zulu-kriget i slutet av 1800 talet följde brittiskt styre och många, många år av mörk historia, men också en viktig plats för Nelson Mandela och ANC. Idag är stora delar av regionen jordbruksmark och nationalparker varav flera på Unescos lista.

Drakensbergen

Vår resa mot Drakensbergen började i Johannesburg och därifrån körde vi direkt till Hartford House i Mooi River. Ett typiskt engelskt hotell och stuteri mitt på landsbygden med bra (inte fantastisk) mat där man kan pusta ut efter sina biläventyr. Om du har båda fötterna i behåll är det också en bra utgångspunkt om du ska åka till Tugela Falls (världens näst högsta vattenfall, 948 m) och den så kallade Amfiteatern i Norra Drakensbergen.Men utan två fötter fick det alltså bli bilburen upptäcktsresa. (Jag är inte bitter. Lovar.)

Bergspassen

Det är något väldigt kittlande med att köra över bergstoppar och upptäcka vad som gömmer sig bakom nästa krön. Med så många berg finns det gott om bergspass att välja på. På siten mountainpasses kan du se en förteckning av landets samtliga bergspass. Det mest kända är Sani pass som ligger vid gränsen till Lesotho (tag med passet).

Vi hade hört att man kunde köra upp för Sani pass med en SUV, men det stämmer inte. För att köra upp i Sani pass från den sydafrikanska sidan så måste man ha en 4×4. Det finns en gränspolis nedanför passet som nekar tillträde om du inte har rätt fordon. Vi hade en SUV och fick därför inte köra upp (och vi var för sent ute för att boka in oss på en organiserad tur från Underberg). Tji för oss, men vi njöt desto mer av väg P27 mellan Himeville och Mooi River.

Det är 60 km mellan Himeville och Mooi River, men denna ofta smala och slingriga och definitivt skumpiga väg kräver låga hastigheter. Det tog oss cirka tre timmar att klara av sträckan, men vi bjöds på hissnande vyer av Drakensbergen, små afrikanska byar, och oändligt med kor och getter som strosar omkring. Trots rejält skumpande hade vi gärna gjort det igen, men då med en fyrhjulsdriven SUV.

Utmed själva vägen finns nationalparken uMkhomazi som är en del av världsarvet Maloti Drakensberg Park. Och förstås bergspassen Nzinga Pass, Normandien Pass och Soutar’s Hill.

Lilla vägskolan

Provinsiell väg
Regional väg

Det brukar ta en timme innan man vant sig vid att köra på vänster sida av vägen, om man inte är extra kaxig och väljer en hyrbil med manuell växel. Vår upplevelse är att vägarna i Sydafrika är bra både i Västra Kapprovinsen och KwaZulu Natal. Så det finns ingen anledning att inte köra på egen hand. Vägarna har en bokstav följt av ett nummer.

Vägar som börjar med N (national) tillhör det nationella vägsystemet och är väldigt raka och väl underhållna motorvägar med hastighetsgränser mellan 100 och 120 km i timmen. Här får du oftast betala vägtullar.

Vägar som börjar med R (regional)  motsvarar en svensk landsväg. De är asfalterade och slingrar sig fram genom landskapet, då och då med ett hål i vägen. Inte sällan står det också varningsskyltar för kor, getter, leoparder och ibland flodhästar.

Vägar med bokstaven först P (provincial) är oftast en grusväg och kan vara mer eller mindre framkomlig. Vi körde på P-vägar med en Toyota Cross och det var på håret på flera ställen att det faktiskt gick att ta sig fram, särskilt uppe i bergen.

Vägar med bokstaven D (district) håller ungefär samma standard som vägar med P.

Väl värt att känna till är att vägarna är pepprade med fartkameror och att myndigheterna nitiskt skickar fortkörningsböter, så lätta på gasen även om det är frestande och gasar på när vägen är så fina. Det kan också vara värt att bensinmackarna är bemannade så du behöver inte ens kliva ut bilen. Och kortbetalningar föredras. De flesta bilmackarna har även enklare snabbmat och bra kaffe.

Nottingham road – väg R103

Genom det böljande landskapet i det som kallas Midlands går väg R103, mest känd under namnet Nottingham Road. Utöver det vackra och klorofyllgröna landskapet kantas vägen av ett par trevliga stopp ut med vägen, en blandning av museum, historia, hantverk, caféer och förstås en hel del getter. Här är några förslag.

Nelson Mandela Capture Site

En plats fylld av historia och symbolik. Här, den 5 augusti 1962, greps Nelson Mandela, en händelse som blev en vändpunkt i kampen mot apartheid. Minnesmärket som upprättades i början av 2020 består av 50 höga stålpelare som när de betraktas i rätt vinkel formar Mandelas ansikte. Intill finns ett museum som skildrar hans liv och motståndet mot förtrycket.

Ardmore Ceramics

En sydafrikansk designstudio i kategorin lyx. Studion som designar och tillverkar keramik och tyger grundades 1985 och samarbetar dels med lokala konstnärer, men också med Hermès som tillverkar Ardmores sidensjalar. Om du känner igen föremålen hann du kanske se dem under tiden de såldes på Svenskt Tenn i Stockholm. På området finns en keramikstudio, ett litet museum och en butik där den ena skapelsen är vackrare än den andra. Grundaren Fée Halsted som fortfarande är aktiv i bolaget bor också på området.

Piggly wiggly och Notties

Nej, det låter inte riktigt klokt, men det heter faktiskt Piggly Wiggly, som liksom Notties är ett litet inhägnat område utmed Nottingham road som erbjuder enklare restauranger, caféer och divserse små butiker med hantverk och kläder. Absolut inget märkvärdigt med europeiska mått, men ändå lite småtrevligt, och något som (de vita) sydafrikanerna gärna rekommenderar. Om du stannar här, missa inte affären med flätade korgar och den handgjorda pinnglassen Popco. Smaken garandilla, släkt med passionsfrukt, är farligt god, söt och syrlig på samma gång.

Safari i Hluhluwe

Drygt två och en halv timme norr om Durbans flygplats (eller fem timmar norr om Midlands) ligger nationalparken Hluhluwe–Imfolozi som inrymmer ett flertal safari-parker. Precis som Safari parkerna runt Kruger kan man här se “the Big Five”, men i en annan typ av vegetation och om jag inte är fel informerad i ett lite mildare klimat. Omedvetet hamnade vi på Dan Olofssons safari, Thanda safari. Nedan ett urval bilder, och snart en länk till en separat artikel om hela upplägget.

Jakten på bad i Indiska oceanen

Tittar på på satellitbilder verkar hela KwaZulu Natals kust vara en enda jättelång och fin sandstrand, men resultaten vid en googling säger något annat. För att inte behöva köra för långa omvägar beslutade vi oss för att hitta ett badställe mellan Durban och St Lucia. Även om Sodwana bay och området i närheten av Mocambique såg frestande ut så skulle det bli för långt att köra den här gången. Efter lite research hittade vi tre stränder. Salty Rock/Balito, St Lucia och Cape Vidal. Alla tre har breda ständer, behaglig temperatur (27 c), djupt vatten direkt och rejäla vågor med starka strömmar. Också gemensamt för stränderna är att de inte har några livvakter. Så inget för barn eller tunnisar, om man inte nöjer sig med att gå ut med strandkanten och skvätta.

Cape Vidal är i en helt egen kategori. En fantastisk strand inne i naturreservatet iSimangaliso där man kan kasta sig i vågorna eller titta på sportfiskarna som från strandkanten drar upp rejäla fiskar. För att ta dig till stranden behöver du köra igenom iSimangaliso och betala en dagavgift till nationalparken, värt varje rand.

Det finns enkla toaletter och duschar (och ett bord för att filéa fisk), men inget att handla, så ta med dig matsäck för dagen. Notera dock att det finns gott om apor i närheten som är väldigt sugna på din mat, så lämna inget obevakat. Det finns även skyltar som varnar för hajar och krokodiler bland annat. Men det verkade inte bekymra någon besökare.

PS Närmaste samhälle för Cape Vidal heter St Lucia. Trots det gulliga namnet är detta en bedagad och ganska sjavig semesterort, men om man bara ska sova så funkar det, men inte mer än så.  

Resan genomfördes 2-9 februari 2025

Margaretha Finnstedt

The Curated Atlas

Franschhoek – gourmetvecka utan att råna banken

Publicerad den av Margaretha Finnstedt
  • Årstid: mitten av januari
  • Temperatur: 28-32°C, torr och behaglig värme (men februari lär vara mer behaglig temperatur)
  • Resesällskap: Maken och vänner från Kapstaden
  • I väskan: Dagtid = flip-flops eller sandaler och avslappnade kläder. Vissa exklusiva restauranger har en något mer formell klädkod, så en klänning för kvinnor och en blazer för män funkar fint.
  • Boende i centrala Franschhoek: The Belmont (budget), Le Quartier Francais (lyx)
  • Boende i utkanten av Franschhoek: Angala Guesthouse (mellanklass)
  • Ta dig runt: Hyrbil och Uber

Franschhoek är min “guilty pleasure”. Gång på gång återvänder jag till den lilla byn öster om Kapstaden för att under en vecka njuta av gourmetmat och vin i världsklass – utan att behöva ta banklån. Platsen är en fest för alla sinnen, med bedårande koloniala hus och prunkande trädgårdar, lavendelfält, vingårdar och höga berg som kuliss. Här finns fler gourmetrestauranger och lyxhotell per capita än någon annanstans i världen till en bråkdel av priset jämfört med stjärnkrogarna i Europa och USA. Om Michelin-guiden någonsin bestämde sig för att recensera restauranger i Afrika skulle de ha fullt upp under lång tid.

Lunchpicknick på Warwick Estate

Det franska arvet

Många av hotellen och restaurangerna i Franschhoek bär franska namn. Skälet är byns historiska band till hugenotterna, de franska protestanter som flydde religiös förföljelse i slutet av 1600-talet. De 300 hugenotter som kom till Godahoppsudden mellan 1688 och 1689 förde med sig kunskaper om vinodling och vinframställning. Många av de gårdar och vingårdar som hugenotterna etablerade runt 1700-talet finns kvar än idag och bidrar till Franschhoeks rykte som ett förstklassigt vinproducerande område. Det finns förstås också en mörk sida av historien som en konsekvens av kolonialismen som inte får glömmas bort. I det lokala Hugenotmuseet finns mycket att lära.

Kaffepaus

  • Babylonstoren – kaffeperfektion på en kolonial gård – en destination i sig – 20 min bort
  • Terbodore – kaffe, smörgåsar och kakor (och ibland en riktig Terbodore) – centrala Franschhoek
Babylonstoren
Babylonstoren
Terbodore

Tre timmars luncher

De flesta vingårdar erbjuder vinprovningar och hälften av vingårdarna har riktigt bra restauranger som serverar lunch och middag. Liksom min sydafrikanske vän Joanne och hennes man Paul så tillbringas gärna lördagen eller söndagen på en vingård för en riktigt lång lunch, minst tre timmar, antingen á la carte eller picknick-lunch. Boka i god tid. Många finns tillgängliga via Dineplan.

Det finns många alternativ bland vingårdarna. Vissa är mycket familjevänliga, komplett med lekplatser och saccosäckar, medan andra riktar sig mer till seriösa vinentusiaster och erbjuder en mer formell matupplevelse. Är man i Franschhoek en hel vecka så är det trevligt att blanda. Här är några av våra favoriter:

  • La Petite Ferme – fantastisk utsikt över dalen och superb mat (här finns även ett hotell som ska vara fantastiskt)
  • La Motte – utmärkt mat och omgivningar, och härliga picknickkorgar
  • Warwick estate – avslappnad lantlig stil vid en damm, främst picknickkorgar
La Motte
La Petite Ferme
Warwick Estate

Kvällsrestauranger

Eftersom 20 av de 76 restaurangerna i Franschhoek håller Michelin-nivå är det svårt att peka ut de bästa restaurangerna. Vad du än bestämmer dig för, måste du boka i god tid. Det enklaste sättet är att använda appen Dineplan. Som med de flesta bättre restauranger i världen kräver flera av restaurangerna en förskottsbetalning. Beloppet dras sedan av från notan. Om du vill ha fler restaurangrecensioner, gå till gourmetguide.co.za.

  • Le Petit Colombe – modern elegans, gourmetmat i högsta klassen med en trevlig överraskning efter middagen. Ligger vid foten av berget. Toppenklass.
  • Protogé – centralt – avslappnad atmosfär – har aldrig gjort oss besvikna. Samma ägare som Le Petite Colombe men väsentligt enklare.
  • Grand Provence Estate – vykortsvackra lokaler i klassisk stil. Tjusigt med stort “T”. Kreativ matlagning.
Grand Provence
Le Petite Colombe

Lokala marknader

Om du besöker området på en helg så får du inte missa någon av de lokala marknaderna, en slags variant på bondens marknad fast live musik och minst en vinbar. Välj en av dem och passa på att äta lunch på marknaden och slå dig ner och njut av stämningen. Närmast till hands är Franschhoek Village Market, öppet varje lördag mellan 9-15.

Boende? Så många val, så lite tid

Precis som med restaurangalternativen i Franschhoek väljer du mellan bra, fantastiskt eller otroligt. Några gånger har vi bott i centrala Franschhoek för att kunna promenera till några av restaurangerna, men vi har också bott en taxiresa bort för att njuta av lugnet och för att lättare kunna hoppa på en vandringsled på morgonen. (Rekommendationer för boende finns högst upp i artikeln.) Nästa gång jag åker till Franschhoek hoppas jag kunna bo på antingen Akademie Street Boutique Hotel and Guest House, Last Word eller La Petit Ferme.

Värt en omväg

Det lilla området Hemel-en-Aarde (himmel och jord) är känt för sina eleganta Pinot Noir och Chardonnay-viner. Utmed en 20 km långsamt stigande landsväg finns fantastiska vyer över naturreservat och Sydatlanten samt 20 boutiquevingårdar. På denna väg finns tre distinkta jordmåner (terroir) och tack vare höjdskillnaderna minst tre olika mikroklimat, vilket skapar perfekta förutsättningar för att odla druvor av högsta kvalitet. Flera av vingårdarna erbjuder vinprovning, men endast ett fåtal erbjuder mat.

Nästan i vattnet i Hermanus, ligger den lilla och lågmälda restaurangen Perlemoen med enkel och god mat som specialiserat sig på havsöra (abalone). Väldigt ovanligt och väldigt gott. En trevlig lunchutflykt. En extra bonus är utsikten och möjligheten att titta på de modiga badarna i hamnen.

Resorna till Franschhoek gjordes 2024, 2020, 2016, 2015, 2012, 2008.

Lyckorus efter förrätten på Post & Pepper i Stellenbosch.

Margaretha Finnstedt

The Curated Atlas