- Årstid: sommar, torsdag till söndag i mitten av juli
- Temperatur: 25 C
- Resesällskap: maken
- Boende: Haymarket hotel
- Film att se innan: Elizabeth the golden age, Kingsman, tv-serien Wolf hall + 100 till
- I väskan: Paraply, proper klädsel till Old Bond street och något snofsigt till kvällarna
Jag älskar storstäder under sommarmånaderna. Tempot är behagligt avslaget och de flesta museer och restauranger har öppet som vanligt, fast med betydligt färre besökare. Dessutom är parkerna som vackrast och i de flesta europeiska städer finns en uppsjö av kostnadsfria utomhuskonserter och föreställningar.
Efter fyra veckors ogräsrensning och husrenovering var kulturkontot magert och skrek efter påfyllning. Därtill hade jag samlat på mig fyra London-aktiviteter som skvalpat runt på en mental önskelista ett bra tag:
- Sommarutställningen på Royal Academy of Arts (förlagan till Vårsalongen på Liljevalchs)
- BBC Proms – det brittiska tv-bolagets årliga musikevenemang
- National Portrait Gallery
- Tamarind i Mayfair (europas bästa indiska restaurang?)
Slow motion
Under högstadiet och gymnasiet jobbade jag extra på lov och helger. Majoriteten av mina surt förvärvade slantar använde jag för att resa till London. Jag kunde inte få nog av folkvimlet runt Oxford street, Carnaby Street och Covent Garden. Trettio år senare går jag omvägar för att slippa precis de platserna och lägger minst lika mycket kraft på att platser där man inte behöver slåss om utrymmet.
St James – gratis champagne och promenadstråk
Den här gången valde vi att främst hänga i området St James, ett område som enklast kan beskrivas som posh med stort “P”. Förutom den vackra och välskötta parken med samma namn är det här området ett mecka för alla som uppskattar hantverk på den högsta nivå, och av trängseln på Oxford street märks ingenting trots att det ligger bara ett par kvarter bort.
Det är en väldigt liten skara av människor som faktiskt har möjlighet att handla här, men det är en ynnest att bara titta på skyltningen och varorna, oavsett om det är handsydda skor eller skräddarsydda herrkläder på Jermyn street, eller för den del handväskor eller juveler för hissnande belopp på Old Bond street. Utöver möjligheten att njuta av detta ögongodis så är Old Bond street en given plats för gratis bubbel. Om du är 50+, hel och ren (och aningens uppklädd) kan du räkna med att bli bjuden på champagne hos flertalet av butikerna, särskilt hos juvelerarna.
För den som har överskottsenergi finns Princess Diana Memorial Walk, en 11 kilometer lång promenad som sträcker sig genom fyra kungliga parker – Kensington Gardens, Hyde Park, Green Park och St James Park. Promenaden är markerad med 90 runda mässingsplattor. Om du vill ha ännu fler steg i benen och är nyfiken på modern konst och de nyare delarna av östra London har Bloomberg skapat The Line, en utomhus-konstrunda med tillhörande mobilapp som tar dig genom tre stadsdelar och passerar 25 ordentligt stora konstverk, som t ex verket “Here 24,859” av Jon Thomson and Alison Craighead och DNA DL90 av brittiska Abigail Fallis, en 9 meter vertikal dubbelhelix, konstruerad av 22 kundvagnar.
Sommarutställningen på Royal Academy of Arts
Royal Academy of Arts Summer Exhibition är Englands motsvarighet till Liljevalchs vårsalong i Stockholm, fast utan den råa februarikylan, och med en historia som sträcker sig tillbaka till 1769 (Liljevalchs började 1921). Utställningen är den största öppna utställning för samtida konst och hålls varje sommar i centrala delen av London från mitten av juni till mitten av augusti. Etablerade konstnärer och nya blandas och precis som på Vårsalongen är verken till salu. Det är en underbar blandning av tavlor, skulpturer och fotografier som fyller de enorma väggarna i Burlington House.
Stanna gärna till i på ett glas vin i baren som ligger i Burlington house innergård. Om du hellre vill ha en bra cocktail och älskar stora coffee table böcker, kila över gatan till underbara Swans bar.
First night at the Proms
Om du är född på 70-talet är sannolikheten hyfsat hög att du någon gång bläddrat förbi SVTs sändning av “Last night of the Proms”, den sista konserten av BBCs åtta veckor långa sommarmusikfestival “Proms” som hålls årligen i Royal Albert Hall sedan evigheter.
Konsertsalen i sig med sina fyra våningar är episk. Här har alla stora stjärnor uppträtt för entusiastiska britter. Dessutom har Royal Albert Hall godheten att erbjuda tre bra restauranger och fyra barer. För restaurangerna krävs att man har bokat i förväg annars är det kört. Vi valde att äta på Coda – som bjöd på kanongod fransk gourmetmat. Du kan välja att äta förrätt och huvudrätt innan föreställningen, och sedan inmundiga efterrätten i pausen. Restaurang Verdi erbjuder italiensk husmanskost och Elgar brasserie serverar engelsk mat (undvik Little Elgar på våning tre som såg dötrist ut). Om du gillar fine dining med en omfattande vinlista så välj Coda. Utöver denna gedigna samling restauranger finns det även gott om barer, inklusive en champagnebar och tre klassiska barer till (!!!). Barerna erbjuder snacks och mindre rätter.
Kul kuriosa. Tredje våningen i Royal Albert Hall heter sedan 2016 “Rausing Circle” efter en rekordstor donation (5 miljoner pund) av Julia och Hans Rausing Trust — den största enskilda donationen i hallens över 140-åriga historia. Som ett tack och erkännande för detta bidrag fick den tredje cirkelns nivå sitt namn.
Portrait Gallery
Jag har fascinerats av Elizabeth I sedan jag såg Cate Blanchett gestalta henne i filmen Elizabeth – kraftfull, ensam och klädd i rustning av pärlor, en drottning i Tudor-erans dramatiska centrum. För att förstå än mer såg jag också den kritikerrosade Wolf Hall, där man får följa Elizabeths beryktade föräldrar Henrik VIII (mannen med sex fruar) och Anne Boleyn, samt hovlivets intriger genom Thomas Cromwells kalkylerande blick. Därför kändes det självklart att besöka National Portrait Gallery som har en hel sektion dedikerad till Tudor-klanen. Där finns flera målningar av Elizabeth varav några i skala 1:1 så det känns som man står öga mot öga, en mäktig upplevelse.
Museet har en fantastisk samling av porträtt ända fram till nutid, och har man inte sovit bort historielektionerna så kommer en stor del av ansiktena vara bekanta. Liksom många andra av de imponerande museerna i London så har National Portrait Gallery fritt inträde.
Gaphalsen och den magiska indiern
Vi kunde inte motstå frestelsen och besöka gaphalsarnas gaphals senaste ställe, dvs Gordon Ramsays nya restaurang som enligt honom själv är en milstolpe i hans karriär. Restaurangen som (lite lätt egotrippat) går under namnet “Gordon Ramsay High” ligger på 60:e våningen i finansdistriktet och har plats för 12 gäster som alla serveras en avsmakningsmeny skapad av Gordon och hans kompanjon James Goodyear. Vi såg förstås inte röken av Gordon, men hans kompanjon James Goodyear var där och höll i kastrullerna. Maten var precis som råvarorna från England, men inte ett spår av inälvor :-).
Maten på “High” var fantastisk god och utsikten magnifik på 267 meters höjd, men maten på Tamarind i Mayfair var i mitt tycke ett strå vassare, och betydligt mer prisvärd. Här får du en suverän korsning av indisk mat och fine dining i en ljuvlig miljö (särskilt på uteserveringen). Åk gärna till Tamarind lite i förväg och leta dig in i gränden till Shepherd Market och ta en pint på någon av de klassiska pubarna. Underbar after work stämning om det är en veckodag.
Obs! Det finns ytterligare en restaurang i London som heter Tamarind. Se till att välja Tamarind på Queen Street i Mayfair.
Resan gjordes sommaren 2025
