- Årstid: torsdag till söndag i mitten av juni
- Temperatur: 35 C
- Resesällskap: min väninna Ulrika
- Boende: Boutique Hotel Campo De’Fiori
- Film att se innan: Valentino the last emperor, Eat, Pray, Love, och minst 100 till
- I väskan: Linnekläder och solhatt och något finare till kvällen.
Först ett tack till Fatima Bremmer för boken “Ligan – Klarakvarterens blodsystrar” som skildrar kvinnliga journalister i Stockholm under 1920-talet. Utan den ljudboken hade resan till Rom inte blivit av (och syrénhäcken hade inte blivit så minutiöst rensad). En av bokens huvudpersoner är frilansjournalisten Ellen Rydelius som skrev Sveriges allra första resguide – “Rom på 8 dagar” – som gavs ut 1927.
Tanken på att följa i Rydelius steg kittlade tanken. Var hennes rekommendationer fortfarande aktuella? Fanns restaurangerna hon rekommenderade fortfarande kvar efter nästan hundra år? Dessutom hade jag samlat på mig ytterligare tre skäl att återbesöka Rom – utställningen Flowers, specialutställningen Red hos Valentino samt besöka deli-restaurangen Roscioli som haussats till tänderna både av Stanley Tucci och Conde Nast mfl.
Rom på 8 dagar
Alla som besökt en europeisk huvudstad har garanterat stött på jäktade jänkare som till varje pris ska hinna med alla sevärdheter på rekordtid. Därför kan jag inte låta bli att förundras över att Rydelius redan 1927 noterar att amerikaners sätt att resa skiljer sig från övriga: “Som detta icke är en guide för amerikanska turister, som till varje pris måste avpricka sevärdheter i sin röda bok och rusa vidare”. Man kan inte låta blir att undra när och varför de etablerade det sättet att resa. Fortsättning följer.
Trots de 35 graderna hinner vi med att besöka ett flertal av de klassiska platser som Ellen Rydelius rekommenderar: Spanska trappan, Vatikanen, Colloseum, Piazza Navona, Fontana di Trevi och Campo de Fiori. Dessa sevärdheter är lika storslagna nu som då, och i det stora hela har inte så mycket förändrats sedan 1927, bortsett från trafiken och den enorma mängden turister från världens alla hörn, men på något sätt så lyckas alla samsas och det upplevs inte besvärande, alla vankar i ungefär samma takt med ömsesidig respekt. Dock undrar jag om inte Via dei Condetti vid Spanska trappan (som numera är gatan för lyxshopping) bjöd på en trevligare upplevelse 1927, när gatan var kantad av skräddare, hattmakare och konsthandlare istället för dagens enorma lyxbutiker som verkar tävla i konsten att bedriva förnedrings-shopping (tvinga folk att köa utanför butiken för att få handla, aka “shopping by appointment”). Rydelius nämner bara gatan som adressen för Cafe Grecco där hon tycker om att dricka te.
Rydelius favoritplats i Rom är området Tastevere som hon med värme beskriver som det “verkliga Rom”, fullt av dofter, ljud, barn, blomsterlådor, tvättlinor. Här har dock tiden inte stått stilla. De många kyrkorna och gränderna är för visso kvar, men barn och tvättlinor har fått ge vika för hipsterbutiker och barer med aperol-drickande turister och öppettider långt in på småtimmarna. Detta till trots finns det absolut mycket charm kvar i Tastevere, men jag hade så otroligt gärna gjort en tidsresa och besökt platsen med Ellen 1927 och upplevt det hon kallar det “verkliga Rom”.
Av de sju restauranger som Rydelius rekommenderar finns endast två kvar. Vi valde att besöka Piperno i det judiska kvarteren eftersom de fortfarande serverar Ellens lovordade carciofi alla giudia -friterade kronärtskockor. Vi kan bara instämma – maten är fantastisk. Efter att tidigare under dagen ha delat Vatikanen med 35 000 andra besökare känns den stillsamma trattorian, med sin generösa uteservering, vinlista och exemplariska service, som rena friden.
——————————————————————————————————-
2025 – mat, konst och wanderlust-shopping
Jag sällar mig till mängden och medger att Roscioli är fantastiskt, t o m en snudd på religös matupplevelse. Egentligen är Roscioli mer en välsorterad delikatessbutik med sittplatser än en traditionell restaurang. Till skillnad från så många restauranger i Italien serverar de det bästa från hela landet, inte bara det bästa från Lazio, därför kan du få pinfärsk burrata från Apullien och nyfångad fisk från Sicilien. Allra trevligast är att sitta i baren och öva sin italienska med serveringspersonalen som far runt bland lagrade ostar, vinflaskor och rykande färska pastarätter som t ex Amatriciana, som var så håll-käften-god att vi inte kunde hitta orden, så jag återbrukar min husgud Tuccis beskrivning så är allt sagt: “Go to Roscioli Salumeria—for a carbonara that’s practically a religious experience, and a wine list that reads like literature.”
Det är så gott att vi avbokar vårt bord på en annan Michelin krog, vi vill bara ha mer. Online bokning hittar du här.
Andra matställen som bör nämnas är:
Forne Monteforte – för frukost, fika eller en pizza slice.
Casa Monti ristorante – modern tolkning av klassisk italiensk mat med vacker miljö och takbar.
Hosteria Romana – urtypen av en hosteria mitt i turistsmeten. Småsjavig och enkel restaurang för god traditionell mat. Inte värt en omväg, men passa på om du är i området.
Sacripante art gallery – enkel cocktailbar i Monti med spontandans och goda chanser att öva italienska.
En välkurerad konstutställning är som långtidsverkande balsam för själen. Utställningen “Flowers – art from the renaissance to AI” på Dart Chiostre del Bramante är precis en sådan. Den har ett tydligt tema, ett bra flöde, en väl genomtänkt blandning av nya och gamla konstformer som låter besökaren förundras av skönhet, provokationer, ljud och dofter.
Över 90 internationella konstverk följer blommans roll genom fem sekler – från renässansens botanik till AI-genererade ljuslandskap. Här möts konst, vetenskap och känsla i en väv av kronblad, ljus, ljud och språk. Utställningens publikdragare är Bicycle Basket with Flowers av Ai Weiwei som låter blomman axla rollen som symbol för politiskt motstånd, ett av flera verk som exemplifierar blommors roll i politiken. I den vetenskapliga delen finns även Carl von Linnés blomsterur med på en vägg.
Bland det vackraste föremålen är Rebecca Louise Law interaktiva tunnel av torkade blommor som med hjälp av tunna guldtrådar svävar i luften som ett stilla regn av minnen. I utställningens sista rum har holländska Studio Drift installerat “Meadow” som är en poetisk koreografi av ljus och rörelse, inspirerad av blommors naturliga öppning och slutning. Tunna mekaniska strukturer vecklar ut sig i tyst takt, nästan som om de andas – en översättning av biologiska rytmer till teknikens språk. Det går nästan inte att slita sig därifrån. En perfekt avrundning, snudd på mediativ.
Utställningen pågår till den 18 januari 2026. Strax bredvid ligger Bar della Pace, ett trevligare alternativ för lunch och After Art än museets servering.
Valentino PM23
Det var väl investerad tid att se dokumentären Valentino the last emperor före besöket på PM23, Valentinos nyöppnade mötesplats för konst och mode som ligger bredvid Spanska trappan. Kulturpalatsets första utställning är den nu pågående Horizons/Red där 50 Valentino‑röda haute couture klänningar (1959–2008) visas sida vid sida med 30 konstverk i rött – av Picasso, Bacon, Koons, Twombly och Bourgeois. Konsten är slående, men det är ändå klänningarna som är utställningens självklara stjärnor.
Wanderlust-shopping
Shopping per se är inget jag älskar, men jag kan genuint uppskatta att hitta smågator med lokala designers och lite vintage-butiker där man kan strosa omkring. I området väster om Campo de Fiori hittade vi ett par trevliga, lagom livfulla gator som dessutom har gott om blodsockeråterställare. Vi kan varmt rekommendera en fika på Forne Monteforte och att sedan i stilla mak strosa runt på Via del Pellegriono, Via dei banchi vecchi och Via Giulia. Här hittar du modister, juvelerare, antikviteter, heminredning och väskbutiker från designers du aldrig tidigare stött på.
För vintage-älskare är det värt att korsa Corso Vittorio Emanuele II och ta sig till Via del Governo Vecchio (som ligger nära Flowers-utställningen). Här hittar du två välsorterade Vintage butiker bl a på Via del Governo Vecchio – Omero &Cecilia och Ciao Vintage som har ett stort utbud av designerväskor och kläder.
Jag drömmer redan om nästa besök i Rom, och förstås ett nytt besök på Roscioli. Kanske jag kan lura med maken redan i höst.
Resan gjordes 11-15 juni 2025.