- Årstid: mitten av mars
- Temperatur: dagtid 18-25, kväll 10 C
- Resesällskap: inget – soloresa
- Film att se innan: Il Gattopardo, Palermo Shooting
- I väskan: långbyxor, blus och klänning till operan
Visst ville jag fly kylan ett par dagar, men det egentliga skälet till att åka till Palermo var att hitta material till en ny bok som utspelar sig på Sicilien. Min förhoppning var att hitta områden och upplevelser som kunde bekräfta myten och den stereotypiska bilden av trånga gränder med tvättlinor, marknader med högljudda citronförsäljare, någon form av maffiavibbar och förstås god siciliansk mat. Check, check, check och check. Jag undvek alla topp-tio sevärdigheter och höll mig mest i områdena Kalsa och Albergheria.
Men låt oss först riva av det oundvikliga plåstret om smutsen. Jo, bortsett från områdena kring kyrkor, monument och den alltid närvarande och ack så tråkiga ”fin-shopping-gatan” så är Palermo sjavigt och skitigt. Dels ligger det sopor på trottoarerna som väntar på upphämtning som gör att folk verkar få ett lite väldigt avslappnat förhållningssätt till skräp och slänger saker lite här och var. Dessutom känns det som det ligger ett lager med damm över det mesta. Om du vanligtvis klarar av att gå in på antikvariat eller second-hand utan att rynka på näsan så kommer du inte bry dig, lider du av germofobi, skit i Palermo ;-).
Förutom att jag reste själv för första gången på länge så var det också premiär för att hyra ett rum i en familj. Jag tänkte att det vore fiffigt om någon märker att jag inte kommer hem om kvällarna (om jag nu skulle hamna i onåd hos Casa Nostra, som ju trots allt lär ha sitt huvudsäte i Palermo även i nutid). Via Airbnb hittade jag ett rum hos ett arkitektpar boende i ett 1700-tals palats i gamla stan. Enkelt, sjukt billigt och väldigt trevligt boende med bonusen att ha någon att småprata med. Dessutom fick jag chansen att testa mina fjuttiga italienska-kunskaper jag samlat på mig via en Skype-kurs under pandemin. Såväl Dario och Elvia och deras vänner ställde upp i nära samarbete med flera flaskor vin på deras balkong i den relativt ljumma mars-natten. Nästa gång jag reser själv ska jag absolut hyra rum igen.
Trånga gränder med tvätt mellan husen
Japp, över allt. Dessutom lösa hundar, katter, kvastar, skrikande människor, nytvättade lakan, fotbollsspelande barn, otuktad grönska, spruckna fasader, ruiner, och helgonstatyer prydda med plastblommor och krukväxter.
Marknader med högljudda citronförsäljare
Japp, men sjavigare än vad jag hade hoppats på, men likväl fanns det berg av citrusfrukter, grönsaker, kryddor, fiskar av alla slag, ostförsäljare och ett stort urval av enklare street-food. Största markanden är Ballarò som ligger i området Albergheria, inte långt från tågstationen. Förbered dig på plaststolar och vaxdukar och överväg att ta med våtservetter i handväskan. Ett par kvarter bort ligger den enklaste formen av loppmarknad du kan tänka dig – Volpe Maria. Pussel, kläder, porslin och gamla tv-apparater ligger på gatan och väntar på nästa ägare. Jag gick tomhänt därifrån, men med desto fler citroner i väskan som jag köpte på matmarknaden Ballarò.
För den som roas av antikviteter finns marknaden Mercato delle Pucci. Ett gatukvarter med avancerad loppis och gott om val för den som gillar gamla speglar, lampetter, statyer och kakel.
Någon form av maffiavibbar…
Jag må vara offer för livlig fantasi, men jag kan sätta en bra peng på att jag träffade en person med sannolika kopplingar till maffian när jag besökte operan. Jag hade köpt en biljett på andra raden på den tredje balkongen för att se Faust. Vad jag inte visste var att alla bås hade väggar, så från min plats såg jag inte ens scenen.
Framför mig var en rad med tre stolar. Till vänster satt en dam i 90-års åldern, uppklädd till tänderna, stolen i mitten var tom och i stolen till höger satt en man i 60-års åldern. Strax innan föreställningen skulle börja vände sig damen mot mig och gestikulerade att jag skulle sätta mig på den lediga stolen. Väl där presenterade hon sig (på italienska) och även ”il dottore”. Il dottore kunde engelska och förklarade att de kom från staden Enna (ytterligare en känd maffiaort) och att han var hennes privata läkare och att de gick på opera en gång varje år. Jag kan nästan ta gift på att det fanns kopplingar till maffian … eller? Om inte annat så blir storyn bättre.
och förstås god mat
Älskar man pasta och fänkål så är Palermo hållplatsen före paradiset. Särskilt om man serveras fänkåls- och apelsinsallad med sardeller med ett glas sicilianskt vitt vin. Reser man själv så äter man vad man vill och var man vill utan förhandling. Dessutom är det ingen som har åsikter om att man äter brioche och mandelkakor till frukost. Maten i Palermo påminner om maten på sydöstra delen av ön, alltså rustikt och rejält. Detsamma gäller vinet, lite mindre finess än norditalienska vinerna, men mycket smak och charm. Grillo är det enklare vita vinet och Etna Bianco är snyggvinet som gjort internationell karriär.
Mat och dryck i Kalsa-området
Finkrog – Osteria del Vespri, alternativt deras bakficka Occhiovivo! Snyggt, sobert och med finess.
Mellankrog – Bisso Bistro –enkel, god mat med avslappnad atmosfär och snällt mot plånboken.
Vinbar – Ojdå – svensk-italiensk vinbar med några smårätter – solig uteplats och gott om digitala nomader från hela världen som lapar sol.
Vinbar med naturviner– Bottega Montelone – avskalat och ohejdat populärt. Några få platser inomhus men desto fler utanför.
Lite skavsår är väl inte så farligt
Med 2700 år på nacken och dessutom härjat, regerat och format av greker, romare, araber, normander, spanjorer så är det väl inte så konstigt att Palermo har lite skavsår och ärr här och var. Och det är just spåren av alla dessa giganter som satt sina spår i arkitekturen, smakerna och stadens själ. Med den vetskapen så blir stadens blåmärken och ärrbildningar något av värde. Så upptäck Palermo en helg, men jämför den inte med något annat.