7 dagars roadtrip i KwaZulu Natal

• Årstid: första veckan i februari
• Temperatur: 25-30 C
• Resesällskap: Maken
• I väskan: Linnekläder, stor hatt, solglasögon och några ljudböcker
• Boende: Hartford House (Mooi River) Thanda Safari (Hluhluwe), Forest Villas (St Lucia) – bör undvikas

Vi hade tre mål med den här resan 1. vandra i Drakensbergen, 2. besöka en Safari och 3. bada i indiska oceanen och däremellan bli lagom vilse för att göra oplanerade upptäckter. Men det blir inte alltid som man har tänkt sig. Tre veckor innan avresa fick maken feeling i samband med ett musik-quiz och stukade foten. Hejdå vandring, och hej hej off-road körning med osannolika vyer och många bergspass.   

En fyrhjulsdriven bil hade passat perfekt för den sydafrikanska delstaten KwaZulu Natal som ligger i landets nordöstra hörn. Denna gröna och frodiga delstat är fylld av höga platåer och berg, inte minst Drakensbergen med sex bergstoppar över 3000 meter.  Som namnet antyder är regionen KwaZulu Natal en del av forna Zulu-riket, men efter Anglo-Zulu-kriget i slutet av 1800 talet följde brittiskt styre och många, många år av mörk historia, men också en viktig plats för Nelson Mandela och ANC. Idag är stora delar av regionen jordbruksmark och nationalparker varav flera på Unescos lista.

Drakensbergen

Vår resa mot Drakensbergen började i Johannesburg och därifrån körde vi direkt till Hartford House i Mooi River. Ett typiskt engelskt hotell och stuteri mitt på landsbygden med bra (inte fantastisk) mat där man kan pusta ut efter sina biläventyr. Om du har båda fötterna i behåll är det också en bra utgångspunkt om du ska åka till Tugela Falls (världens näst högsta vattenfall, 948 m) och den så kallade Amfiteatern i Norra Drakensbergen.Men utan två fötter fick det alltså bli bilburen upptäcktsresa. (Jag är inte bitter. Lovar.)

Bergspassen

Det är något väldigt kittlande med att köra över bergstoppar och upptäcka vad som gömmer sig bakom nästa krön. Med så många berg finns det gott om bergspass att välja på. På siten mountainpasses kan du se en förteckning av landets samtliga bergspass. Det mest kända är Sani pass som ligger vid gränsen till Lesotho (tag med passet).

Vi hade hört att man kunde köra upp för Sani pass med en SUV, men det stämmer inte. För att köra upp i Sani pass från den sydafrikanska sidan så måste man ha en 4×4. Det finns en gränspolis nedanför passet som nekar tillträde om du inte har rätt fordon. Vi hade en SUV och fick därför inte köra upp (och vi var för sent ute för att boka in oss på en organiserad tur från Underberg). Tji för oss, men vi njöt desto mer av väg P27 mellan Himeville och Mooi River.

Det är 60 km mellan Himeville och Mooi River, men denna ofta smala och slingriga och definitivt skumpiga väg kräver låga hastigheter. Det tog oss cirka tre timmar att klara av sträckan, men vi bjöds på hissnande vyer av Drakensbergen, små afrikanska byar, och oändligt med kor och getter som strosar omkring. Trots rejält skumpande hade vi gärna gjort det igen, men då med en fyrhjulsdriven SUV.

Utmed själva vägen finns nationalparken uMkhomazi som är en del av världsarvet Maloti Drakensberg Park. Och förstås bergspassen Nzinga Pass, Normandien Pass och Soutar’s Hill.

Lilla vägskolan

Det brukar ta en timme innan man vant sig vid att köra på vänster sida av vägen, om man inte är extra kaxig och väljer en hyrbil med manuell växel. Vår upplevelse är att vägarna i Sydafrika är bra både i Västra Kapprovinsen och KwaZulu Natal. Så det finns ingen anledning att inte köra på egen hand. Vägarna har en bokstav följt av ett nummer.

Vägar som börjar med N (national) tillhör det nationella vägsystemet och är väldigt raka och väl underhållna motorvägar med hastighetsgränser mellan 100 och 120 km i timmen. Här får du oftast betala vägtullar.

Vägar som börjar med R (regional)  motsvarar en svensk landsväg. De är asfalterade och slingrar sig fram genom landskapet, då och då med ett hål i vägen. Inte sällan står det också varningsskyltar för kor, getter, leoparder och ibland flodhästar.

Vägar med bokstaven först P (provincial) är oftast en grusväg och kan vara mer eller mindre framkomlig. Vi körde på P-vägar med en Toyota Cross och det var på håret på flera ställen att det faktiskt gick att ta sig fram, särskilt uppe i bergen.

Vägar med bokstaven D (district) håller ungefär samma standard som vägar med P.

Väl värt att känna till är att vägarna är pepprade med fartkameror och att myndigheterna nitiskt skickar fortkörningsböter, så lätta på gasen även om det är frestande och gasar på när vägen är så fina. Det kan också vara värt att bensinmackarna är bemannade så du behöver inte ens kliva ut bilen. Och kortbetalningar föredras. De flesta bilmackarna har även enklare snabbmat och bra kaffe.

Nottingham road – väg R103

Genom det böljande landskapet i det som kallas Midlands går väg R103, mest känd under namnet Nottingham Road. Utöver det vackra och klorofyllgröna landskapet kantas vägen av ett par trevliga stopp ut med vägen, en blandning av museum, historia, hantverk, caféer och förstås en hel del getter. Här är några förslag.

Nelson Mandela Capture Site

En plats fylld av historia och symbolik. Här, den 5 augusti 1962, greps Nelson Mandela, en händelse som blev en vändpunkt i kampen mot apartheid. Minnesmärket som upprättades i början av 2020 består av 50 höga stålpelare som när de betraktas i rätt vinkel formar Mandelas ansikte. Intill finns ett museum som skildrar hans liv och motståndet mot förtrycket.

Ardmore Ceramics

En sydafrikansk designstudio i kategorin lyx. Studion som designar och tillverkar keramik och tyger grundades 1985 och samarbetar dels med lokala konstnärer, men också med Hermès som tillverkar Ardmores sidensjalar. Om du känner igen föremålen hann du kanske se dem under tiden de såldes på Svenskt Tenn i Stockholm. På området finns en keramikstudio, ett litet museum och en butik där den ena skapelsen är vackrare än den andra. Grundaren Fée Halsted som fortfarande är aktiv i bolaget bor också på området.

Piggly wiggly och Notties

Nej, det låter inte riktigt klokt, men det heter faktiskt Piggly Wiggly, som liksom Notties är ett litet inhägnat område utmed Nottingham road som erbjuder enklare restauranger, caféer och divserse små butiker med hantverk och kläder. Absolut inget märkvärdigt med europeiska mått, men ändå lite småtrevligt, och något som (de vita) sydafrikanerna gärna rekommenderar. Om du stannar här, missa inte affären med flätade korgar och den handgjorda pinnglassen Popco. Smaken garandilla, släkt med passionsfrukt, är farligt god, söt och syrlig på samma gång.

Safari i Hluhluwe

Drygt två och en halv timme norr om Durbans flygplats (eller fem timmar norr om Midlands) ligger nationalparken Hluhluwe–Imfolozi som inrymmer ett flertal safari-parker. Precis som Safari parkerna runt Kruger kan man här se “the Big Five”, men i en annan typ av vegetation och om jag inte är fel informerad i ett lite mildare klimat. Omedvetet hamnade vi på Dan Olofssons safari, Thanda safari. Nedan ett urval bilder, och snart en länk till en separat artikel om hela upplägget.

Jakten på bad i Indiska oceanen

Tittar på på satellitbilder verkar hela KwaZulu Natals kust vara en enda jättelång och fin sandstrand, men resultaten vid en googling säger något annat. För att inte behöva köra för långa omvägar beslutade vi oss för att hitta ett badställe mellan Durban och St Lucia. Även om Sodwana bay och området i närheten av Mocambique såg frestande ut så skulle det bli för långt att köra den här gången. Efter lite research hittade vi tre stränder. Salty Rock/Balito, St Lucia och Cape Vidal. Alla tre har breda ständer, behaglig temperatur (27 c), djupt vatten direkt och rejäla vågor med starka strömmar. Också gemensamt för stränderna är att de inte har några livvakter. Så inget för barn eller tunnisar, om man inte nöjer sig med att gå ut med strandkanten och skvätta.

Cape Vidal är i en helt egen kategori. En fantastisk strand inne i naturreservatet iSimangaliso där man kan kasta sig i vågorna eller titta på sportfiskarna som från strandkanten drar upp rejäla fiskar. För att ta dig till stranden behöver du köra igenom iSimangaliso och betala en dagavgift till nationalparken, värt varje rand.

Det finns enkla toaletter och duschar (och ett bord för att filéa fisk), men inget att handla, så ta med dig matsäck för dagen. Notera dock att det finns gott om apor i närheten som är väldigt sugna på din mat, så lämna inget obevakat. Det finns även skyltar som varnar för hajar och krokodiler bland annat. Men det verkade inte bekymra någon besökare.

PS Närmaste samhälle för Cape Vidal heter St Lucia. Trots det gulliga namnet är detta en bedagad och ganska sjavig semesterort, men om man bara ska sova så funkar det, men inte mer än så.  

Resan genomfördes 2-9 februari 2025