- Årstid: högsommar (första veckan i augusti)
- Temperatur: 34-43 C
- Resesällskap: Maken
- Filmer att titta på innan du åker: White lotus säsong 2, Kommisarie Montalbano
- I väskan: Solhatt, solkräm, badkläder och linnekläder
- Boende: La Posta i Syrakusa, Shalai i Linguaglossa
VEM åker till Sicilien mitt i sommaren? Så tänkte vi innan vi otippat fick hundvakt en vecka och hittade sista-minuten-biljetter mitt i sommarsemestern. Vips så var vi på Catanias flygplats och såg röken stiga ur Etna samtidigt som en bastuliknande värme bekräftade att vi befann oss halvvägs mellan Europa och Afrika. Hej 39 grader. Och så var det ju det där med granita som vi sett på Chef’s Table, äter de verkligen isglass till frukost?
ALLA har varit här. Greker, romare, araber, normander och spanjorer har alla gjort anspråk på Sicilien, lockade av dess strategiska läge och frodiga landskap. Varje nytt herravälde lämnade sina kulturella och kulinariska spår, vilket gjort ön till ett fascinerande smakmöte mellan öst och väst. Och det finns gott om bra råvaror lokalt. Den bördiga jorden runt Etna ger rikligt med frukt och grönt, inte minst oliver, apelsiner, pistagenötter och mängder av örter till den ganska rustika maten. Och vin förstås.
Vi gjorde ingen ansats att “riva av” hela ön, utan fokuserade på östra Sicilien, fyra dagar i sydöstra delen av ön och tre dagar norr om Etna och överallt såg vi spår av tidigare härskare. Eländigt nog hann vi inte med Taormina, vi var helt enkelt för sent ute. Redan innan White Lotus säsong 2 blev en succé så var den jet-set-byn Taormina ett superpopulärt resmål, nu är det omåttligt populärt. Istället blev det ett gäng andra strandhugg, markerade med röda ringar.
Sydöstra Sicilien – barockstäder, bad och Mamma Mia vibbar
Noto-dalen i sydöstra Sicilien är ett drömland för historie- och arkitekturälskare, särskilt om man har en hang-up på Barockstilen. Efter en stor jordbävning 1693 återuppbyggdes städerna här i barockstil, vilket gör att platser som Noto, Ragusa och Modica vimlar av pampiga fasader och pastellfärgade hus och maffiga katedraler. Inspektörerna på Unesco har haft fullt upp, och numera räknas hela dalen som ett världsarv, precis som kuststaden Syrakusa, en gång en av de mäktigaste grekiska städerna i Medelhavet.
Städerna i Noto-dalen är tätt bebyggda och försedda med ljusa, pampiga katedraler som byggts efter jordbävningen. Vackrast är Noto och märkligast är Ragusa som ligger högt på en platå och dessutom tvådelad sedan jordbävningen med en djup ravin mellan. Det finns ännu fler städer byggda under samma period och i samma stil, men hur många katedraler orkar man se på en vecka?
Syrakusa är historieintensivt, kustnära, vackert, trångt, turistigt och varmt. Staden är helt byggt i sten så även när solen gått ner ligger värmen kvar. Det känns som att det ångar fuktigvärme underifrån och eftersom det är mörkt ute upplevs det som ännu varmare än dagtid. (Undvik därför restauranger med plaststolar så riskerar du inte att glida ner på gatan, det kan hända den bäste).
Gamla stan i Syrakusa är vacker som ett vykort med stora torg (och katedraler förstås) samtlabyrintliknande smågator och gränder som har ett överflöd av sovernirbutiker och restauranger med fotografier på menyn. Men om du kan blunda för kommersen och ta till dig av stadens fascinerande historia, så ska man absolut göra ett stopp här och även passa på att handla på matmarknaden på Via Emmanuele de Benedictis. Se till att komma på morgonen eller iallafall förmiddag när det är som mest aktivitet på köttyxor, fiskförsäljare och trugande frukt- och grönsakshandlare. På samma gata som matmarknaden ligger en drös av trevliga och anspråkslösa fisk- och skaldjursrestauranger som Carnezeria, La Lenza och DiVino Mare som inte har foton på maten eller har menyer översatta till tyska. Om ni håller på att försmäkta av värmen finns det en bar runt hörnet med liiiite bris i alla fall – Barcollo.
Ca 45 minuter med bil söderut ligger semesterorten Marzamemi, en pittoresk före detta fiskeby dit italienarna själva åker för att semestra. Byn som grundades av araberna har mest tjänat som centrum för tonfisksindustrin tills det dog ut på 60-talet. Fiskeriets byggnader från 1600-talet står dock kvar och utgör en stor del av charmen. Torget Piazza Margarita sjuder av liv och liknar sceneriet ur Mama Mia, med skillnaden att det finns hintar om tonfisk överallt.
Terrängen i sydöstra Sicilien är så här års knaster torr, och därmed också vackert ljus av sand, kalksten, torra växter, stenmurar och en hel del vild fänkål som pryder landsvägarnas kanter. Tyvärr har fänkålen sällskap av en hel del plastpåsar och skräp som ligger övergivna lite här och var. Det italienska sopproblemet högar upp sig 😉
Bada bör man…
…annars smälter man. Vill man ha det bekvämt och dessutom ha vin och mat på samma plats bör man ta sig till beach cluben Lido de Nereidi som ligger 14 km söder om Syrakusa. Här finns sköna solsängar, parasoller, turkost hav, vin, solsängs-servering och en enkel men bra lunchrestaurang, och dessutom så fläktar det och några småbarn såg vi inte röken av. Här kan du lätt tillbringa en hel dag, även när temperaturen klättrar över 40 grader. Men som med alla andra beach clubs i Italien gäller det att boka sin plats i förväg, särskilt på helger. Ta med kontanter till parkeringen som ligger ett par kvarter bort.
Inte lika vackert turkos hav, men desto fler beach clubs finns i det sydöstra hörnet: Lido Blu White, Lido Dune Beach och Puravita Beach Resort. Två snäpp ner i upplevelsen mot Lido de Nereidi, men ändå trevligt. Det är pyttesmå vägar för att ta dig dit, men följ GPS:n, även när du börjar tvivla.
Nordöstra – vin och vandring
Catania tyckte vi inte om. Rörigt, smutsigt och sjukt mycket trafik. Skippa. Och Taormina gick vi bet på eftersom hotellen var slut. Därför blev det istället besök på Etnas norra sida, en bördig sida med mängder av vinodlingar.
Strax söder om Etna förändras landskapet. Det torra, heta klimatet i söder ersätts av lummiga och bergiga grönområden, som gjorda för vin och vandringsleder. Centrum för många av vandringslederna är samhället Linguaglossa som är byggt på gamla lavarester från Etna. En ganska ordinär ort, men funkar bra som utgångspunkt för utflykter och dessutom var någon modig människa, vågat satsa på ett litet designhotell med en gourmet restaurang. Hotell och restaurang heter båda Shalai. Allt var bra här, även priset.
Bland trevligheterna i närområdet är den lilla byn Castiglione de Sicilia, en sömnig liten by där tiden stått stilla. Byn är som tagen ur en gammal italiensk film med sina smala gränder, gamla stenhus och små kaféer där lokalborna gärna samlas för en espresso eller ett glas vin och äldre herrar som sitter på bänkar och grubblar över livet. Onekligen gulligt och ett ställe där du kan köpa hus för en spottstyver, om du nu går i sådana tankar.
Vandringsleder finns det som det kryllar av. Känner du att du vill sänka kroppstemperaturen kan du leta upp någon av flera leder som tar dig till Alcantara Guerne, en ravin där vattnet kommer från toppen av Etna och även under sommaren maxar på 15 grader.
Isglass till frukost?
Va!?! Jo, på Sicilien, tillsammans med en brioche och förstås någon form av espresso. Om du läser detta i november när temperaturen i Sverige börjar närma sig nollan så känns det avlägset, men när termometern är närmare 40 än 30 så känns det som den mest självklara starten på dagen.
Innan vi åkte såg vi hade sett ett avsnitt av Chef’s Table på Netflix (säsong 4) innan vi åkte, så därför styrde vi kosan mot Caffé Sicilia i Noto för att få smaka öns bästa variant. Granita är som glassens coola, lite flummiga kusin från Italien som inte riktigt orkar engagera sig i allt det där med gräddbaser och perfekta texturer. Istället är den som en vuxen slush. En lätt kornig blandning av is, socker och smak, ofta från citron, kaffe eller andra frukter och bär. Eller varför inte mandelmjölksbaserad. Märkligt, ovant, men väldigt gott. En bra start på dagen? Absolut.
Åk till Sicilien, men vänta tills september…..
