- Årstid: mitten av maj
- Temperatur: 20 C
- Resesällskap: maken samt mina två kusiner med respektive
- Boende: Cinque Terre Residence
- Film att se innan: Italien med Stanley Tucci, avsnitt 8 (Ligurien), SVT Play
- I väskan: kläder för vandring och enklare klänning till kvällen (här är inte alls lika uppklätt som andra delar av norra Italien)
Det var avsnitt åtta, det som handlar om Ligurien, som avgjorde resemålet den här gången. För att vara exakt så var det efter 28 minuter och 38 sekunder i avsnitt åtta av Stanley Tuccis serie om Italien som tanken på att åka till Cinque Terre övergick till handling. Man kan tycka att det borde räcka med att området har fått en kvalitetsstämpel som världsarv av UNESCO, att det ligger vid havet, att de odlar vin och har vackra vandringsleder, men tydligen krävdes det en tv-serie med en spänstig skådis, samt löftet om pinfärsk fisk och pasta på hög höjd. (Om du inte redan sett serien på SVT så skynda.) Tucci amore.
Parallellt med att tv-serien började visas hade vi påbörjat en diskussion om att resa till Italien med två av mina kusiner och deras respektive. De var inte svårövertalade. Vi var överens om att resans fokus var vandring, vin, gelato och Tucci.
Vandringslederna
Det finns gott om vandringsleder i området. Den mest kända är Sentiero Azzurro (den blå leden) som går från norr till söder och som passerar alla de fem byarna i Cinque Terra. Sträckan mäter inte mer än 12 kilometer, MEN det är stundtals så brant att det nästan känns som man går baklänges. I snitt är sträckan mellan varje by cirka 3,5 kilometer, men p g a alla stigningar och trappor så tar det cirka 1,5-2 timmar att gå varje sträcka. Och då har vi inte räknat in tiden för att torka svetten ur pannan, fotografera, vätskestopp eller mat.
Stigarna är väl skyltade, ofta med tidsangivelse istället för kilometer. Och lite förvirrande att den blå leden har röd-vita skyltar… men, men.
Stundtals är det platta stigar, men det bjuds även på långa sträckor täckta med grova stenklumpar och trappor. Som exempel kan nämnas att stigen från vackra Vernazza mot Corniglia börja med 40 minuter trappor – uppför. Hela vår trupp hade gymnastikskor, det räckte utmärkt.
Belöningar på hög höjd
Vår första sträcka gick från Volastra till Corniglia. Redan efter en knapp kilometers vandring kom det första (och enda på denna sträckan) vattenhålet, den lilla vingården Capellini. Liksom många andra i området odlar de druvorna Bosco, Albarola och Vermentino som blandas till ett trevligt vitt vin som kallas Cinque Terre DOP som erbjuds nästan över allt för en spottstyver. På sträckan mellan Vernazza och Corniglia (den som börjar med trapphelvetet) finns det två vattenhål. Skippa det första hippiestället och gå sju minuter till så kommer du till en frukt- och grönsakshandlare som erbjuder dryck och tilltugg under parasoller och vinrankor samt en makalös utsikt.
Höjdpunkten var (förstås) Tuccis utvalda restaurang, Ittiturismo SP4488 som drivs av familjen Galetti. Restaurangen är ett anspråkslösts ställe mellan Vernazza och Corniglia med spektakulär utsikt, eget vin och riktigt god mat utan krusiduller. Vi åt ansjovis, tonfisks-carpaccio, pasta och dagens fångst, utan att bli ruinerade. Från Vernazza till restaurangen tog det cirka 1,5 timme till fots inkl vätskepaus. Den enda skylten står vid restaurangens fot vid en enkel stentrappa, ändå var det fullt. Fuskisar kan ta sig dit bilvägen, men jag kan ta gift på att maten inte smakar lika gott då. Boka bord via deras Facebook sida eller via telefon.
Kärleksstigen, nja
Den omskrivna kärleksstigen “Via dell’amore” rasade i mitten av 10-talet men är nu öppen igen. Men vad som är kärleksfullt med den förstår jag faktiskt inte, även om det fläktar skönt från havsbrisen. En tillrättalagd, bred gångväg med kötider och biljettkontrollanter som inte kommer i närheten av upplevelsen av de andra lederna.
Maten…
Här finns det likheter med gamla stan i Stockholm. Tyvärr, tyvärr, alldeles för många turisthak, men precis som i gamla stan så går det att hitta undantag. Vi gillade Rio Bistrot som ligger i hamnen i Riomaggiore, Belforte Ristorante i Vernazza (boka bord utomhus, längst upp) och glassen på Alberto i Corniglia. En av kvällarna tog vi tåget till La Spezia och åt en kanonmiddag på Osteria della Corte som också har en trevlig bar. Osteria della Corte ligger max tio minuters promenad från tågstationen i La Spezia. Tåget mellan byarna går ofta så man behöver inte förhålla sig till restaurangerna där man bor.
Boende
Var ska man bo i Cinque Terre? Enkelt uttryckt kan man säga att desto längre söder ut en by ligger, desto backigare. Vi bodde i Riomaggiore på ett enkelt familjehotell med bra frukost (inte bara kaffe och cigg) och härlig utsikt. På Google maps såg läget i förhållande till tågstationen vettigt ut, men i verkligheten var det en stigning på 26 våningar. Stegräknaren gick på högvarv, liksom hotellets två bubbelpooler. Absolut prisvärt, men värt att fundera på hur mycket du älskar att gå i backar och trappor.
Alla byarna är söta som socker, och alla har pastellfärgade hus med kaffebarer, restauranger och glass. Mest pittoresk är Corniglia, och mest familjevänlig är den plattaste och största byn Monterosso som även har två stränder. När vi var där råkade det vara citronfestival. Vi gillade Vernazza mest. Dels för att den pittoreska, vindskyddade lilla hamnen, men också för litenheten och att både vandringsleden och tågstationen låg mitt i byn. Och att äta den ljumma skaldjurssalladen på Belforte Ristorante och titta på solnedgången gör jag gärna igen. Oavsett var du bor har du glädje av tåget som tar dig mellan byarna på några minuter. Obs! En liten varning för tågstationen i Corniglia som låg 15 trappor nedanför byn. Hej ömma knän.
Att åka eller inte åka
Vår lilla trupp var tämligen överens att det var vänskapen, vandringen och vyerna som var den stora behållningen. Vi testade även på en guidad elcykeltur som tog oss upp i bergen. Det var också en härlig upplevelse, om än inte riktigt lika bra som den i Verona. I området runt Cinque terre finns i princip bara en enda väg så vi behövde samsas med lite för många italienska bilförare. Men en bra guide och hög fart är alltid kittlande.
Det finns gott om vackra byar i Italien att välja bland, att bara åka dig för att titta på byarna är för tunt. Så åk dit med starka ben och förbokade restaurangbesök och unna dig både en ögon- och munorgasm.
