City – The Curated Atlas

Sommar-London: Gratis champagne och dagar i slow-motion

Publicerad den juli 28, 2025juli 28, 2025 av Margaretha Finnstedt

Årstid: sommar, torsdag till söndag i mitten av juli
Temperatur: 25 C
Resesällskap: maken
Boende: Haymarket hotel
Film att se innan: Elizabeth the golden age, Kingsman, tv-serien Wolf hall + 100 till
I väskan: Paraply, proper klädsel till Old Bond street och något snofsigt till kvällarna

Jag älskar storstäder under sommarmånaderna. Tempot är behagligt avslaget och de flesta museer och restauranger har öppet som vanligt, fast med betydligt färre besökare. Dessutom är parkerna som vackrast och i de flesta europeiska städer finns en uppsjö av kostnadsfria utomhuskonserter och föreställningar.

Efter fyra veckors ogräsrensning och husrenovering var kulturkontot magert och skrek efter påfyllning. Därtill hade jag samlat på mig fyra London-aktiviteter som skvalpat runt på en mental önskelista ett bra tag:

Sommarutställningen på Royal Academy of Arts (förlagan till Vårsalongen på Liljevalchs)
BBC Proms – det brittiska tv-bolagets årliga musikevenemang
National Portrait Gallery
Tamarind i Mayfair (europas bästa indiska restaurang?)

Slow motion

Under högstadiet och gymnasiet jobbade jag extra på lov och helger. Majoriteten av mina surt förvärvade slantar använde jag för att resa till London. Jag kunde inte få nog av folkvimlet runt Oxford street, Carnaby Street och Covent Garden. Trettio år senare går jag omvägar för att slippa precis de platserna och lägger minst lika mycket kraft på att platser där man inte behöver slåss om utrymmet.

St James – gratis champagne och promenadstråk

Den här gången valde vi att främst hänga i området St James, ett område som enklast kan beskrivas som posh med stort “P”. Förutom den vackra och välskötta parken med samma namn är det här området ett mecka för alla som uppskattar hantverk på den högsta nivå, och av trängseln på Oxford street märks ingenting trots att det ligger bara ett par kvarter bort.

Det är en väldigt liten skara av människor som faktiskt har möjlighet att handla här, men det är en ynnest att bara titta på skyltningen och varorna, oavsett om det är handsydda skor eller skräddarsydda herrkläder på Jermyn street, eller för den del handväskor eller juveler för hissnande belopp på Old Bond street. Utöver möjligheten att njuta av detta ögongodis så är Old Bond street en given plats för gratis bubbel. Om du är 50+, hel och ren (och aningens uppklädd) kan du räkna med att bli bjuden på champagne hos flertalet av butikerna, särskilt hos juvelerarna.

För den som har överskottsenergi finns Princess Diana Memorial Walk, en 11 kilometer lång promenad som sträcker sig genom fyra kungliga parker – Kensington Gardens, Hyde Park, Green Park och St James Park. Promenaden är markerad med 90 runda mässingsplattor. Om du vill ha ännu fler steg i benen och är nyfiken på modern konst och de nyare delarna av östra London har Bloomberg skapat The Line, en utomhus-konstrunda med tillhörande mobilapp som tar dig genom tre stadsdelar och passerar 25 ordentligt stora konstverk, som t ex verket “Here 24,859” av Jon Thomson and Alison Craighead och DNA DL90 av brittiska Abigail Fallis, en 9 meter vertikal dubbelhelix, konstruerad av 22 kundvagnar.

Sommarutställningen på Royal Academy of Arts

Royal Academy of Arts Summer Exhibition är Englands motsvarighet till Liljevalchs vårsalong i Stockholm, fast utan den råa februarikylan, och med en historia som sträcker sig tillbaka till 1769 (Liljevalchs började 1921). Utställningen är den största öppna utställning för samtida konst och hålls varje sommar i centrala delen av London från mitten av juni till mitten av augusti. Etablerade konstnärer och nya blandas och precis som på Vårsalongen är verken till salu. Det är en underbar blandning av tavlor, skulpturer och fotografier som fyller de enorma väggarna i Burlington House.

Stanna gärna till i på ett glas vin i baren som ligger i Burlington house innergård. Om du hellre vill ha en bra cocktail och älskar stora coffee table böcker, kila över gatan till underbara Swans bar.

First night at the Proms

Om du är född på 70-talet är sannolikheten hyfsat hög att du någon gång bläddrat förbi SVTs sändning av “Last night of the Proms”, den sista konserten av BBCs åtta veckor långa sommarmusikfestival “Proms” som hålls årligen i Royal Albert Hall sedan evigheter.

Konsertsalen i sig med sina fyra våningar är episk. Här har alla stora stjärnor uppträtt för entusiastiska britter. Dessutom har Royal Albert Hall godheten att erbjuda tre bra restauranger och fyra barer. För restaurangerna krävs att man har bokat i förväg annars är det kört. Vi valde att äta på Coda – som bjöd på kanongod fransk gourmetmat. Du kan välja att äta förrätt och huvudrätt innan föreställningen, och sedan inmundiga efterrätten i pausen. Restaurang Verdi erbjuder italiensk husmanskost och Elgar brasserie serverar engelsk mat (undvik Little Elgar på våning tre som såg dötrist ut). Om du gillar fine dining med en omfattande vinlista så välj Coda. Utöver denna gedigna samling restauranger finns det även gott om barer, inklusive en champagnebar och tre klassiska barer till (!!!). Barerna erbjuder snacks och mindre rätter.

Kul kuriosa. Tredje våningen i Royal Albert Hall heter sedan 2016 “Rausing Circle” efter en rekordstor donation (5 miljoner pund) av Julia och Hans Rausing Trust — den största enskilda donationen i hallens över 140-åriga historia. Som ett tack och erkännande för detta bidrag fick den tredje cirkelns nivå sitt namn.

Portrait Gallery

Jag har fascinerats av Elizabeth I sedan jag såg Cate Blanchett gestalta henne i filmen Elizabeth – kraftfull, ensam och klädd i rustning av pärlor, en drottning i Tudor-erans dramatiska centrum. För att förstå än mer såg jag också den kritikerrosade Wolf Hall, där man får följa Elizabeths beryktade föräldrar Henrik VIII (mannen med sex fruar) och Anne Boleyn, samt hovlivets intriger genom Thomas Cromwells kalkylerande blick. Därför kändes det självklart att besöka National Portrait Gallery som har en hel sektion dedikerad till Tudor-klanen. Där finns flera målningar av Elizabeth varav några i skala 1:1 så det känns som man står öga mot öga, en mäktig upplevelse.

Museet har en fantastisk samling av porträtt ända fram till nutid, och har man inte sovit bort historielektionerna så kommer en stor del av ansiktena vara bekanta. Liksom många andra av de imponerande museerna i London så har National Portrait Gallery fritt inträde.

Gaphalsen och den magiska indiern

Vi kunde inte motstå frestelsen och besöka gaphalsarnas gaphals senaste ställe, dvs Gordon Ramsays nya restaurang som enligt honom själv är en milstolpe i hans karriär. Restaurangen som (lite lätt egotrippat) går under namnet “Gordon Ramsay High” ligger på 60:e våningen i finansdistriktet och har plats för 12 gäster som alla serveras en avsmakningsmeny skapad av Gordon och hans kompanjon James Goodyear. Vi såg förstås inte röken av Gordon, men hans kompanjon James Goodyear var där och höll i kastrullerna. Maten var precis som råvarorna från England, men inte ett spår av inälvor :-).

Maten på “High” var fantastisk god och utsikten magnifik på 267 meters höjd, men maten på Tamarind i Mayfair var i mitt tycke ett strå vassare, och betydligt mer prisvärd. Här får du en suverän korsning av indisk mat och fine dining i en ljuvlig miljö (särskilt på uteserveringen). Åk gärna till Tamarind lite i förväg och leta dig in i gränden till Shepherd Market och ta en pint på någon av de klassiska pubarna. Underbar after work stämning om det är en veckodag.

Obs! Det finns ytterligare en restaurang i London som heter Tamarind. Se till att välja Tamarind på Queen Street i Mayfair.

Resan gjordes sommaren 2025

Margaretha Finnstedt

The Curated Atlas

Gifta sig i New York City Hall

Publicerad den maj 1, 2025juni 3, 2025 av Margaretha Finnstedt

Årstid: sista veckan i augusti
Temperatur: 25-30 C
Resesällskap: (blivande) maken
Boende: Soho Grand hotel
Film att se innan: Sex and the City: The Movie (2008)
I väskan: brudklänning och smoking

VARNING för smöriga bilder, men det skyller jag på den förvirrade fotografen vi hittade via nätet. Hur som helst så hoppas jag att bilderna och texten ger en bild av hur det går till när man som svensk gifter sig i New York City Hall.

Gifta sig andra gången

Min make brukar säga att man är en “bättre köpare” andra gången man gifter sig. Även om uttrycket är lite stolpigt så ligger det något i det. Men att gifta sig en andra gång i livet innebär också lite mer mankemang, så vi bestämde oss för att sticka iväg själva för att säga “I do” utan vare sig vänner eller familj. Valet föll på New York, en plats där vi arbetat och bott och som vi besöker så ofta vi kan. Vi valde att gifta oss i New York City Hall (stadshuset) för att det skulle vara enkelt, men ändå väldigt mycket New York känsla.

Men först ett lite förtydligande. New York City Hall är en gigantisk och pampig regeringsbyggnad, men själva vigseln sker ett kvarter bort, på City Clerk’s Office på 141 Worth Street. Men i folkmun, och i de allra flesta medier, säger man ändå City Hall Wedding.

Sju steg för att gifta sig i New York City Hall.

Hindersprövning i Sverige (via Skatteverket)
Ansök om Marriage License via nätet Project Cupid
På plats i New York, hämta ut ert fysiska Marriage License på City Clerk’s Office, 141 Worth Street. Båda måste följa med dit. Ta med pass och registreringsnumret som du fick när du gjorde din digitala ansökan.
Vänta 24 timmar.
Vigsel på City Clerk’s Office (alltså samma ställe där du hämtade ditt certifikat), ta med ett vittne (som också måste ha legitimation med sig).
Beställ ett certifikat/apostille så att vigseln är giltig i Sverige.
Meddela Skatteverket när du kommer hem.

24 timmars betänketid

Nej, det är inte som i Las Vegas. Delstaten New York kräver att minst 24 timmar passerar från att man besökt City Clerk’s Office och betalat sina 35 dollar tills att man får gifta sig i City Hall. Därför åkte vi till New York på en onsdag för att kunna gifta oss på fredagen. SAS-flyget landar visserligen vid 13-tiden, men vi vågade inte chansa. Och det var klokt.

När bagagebandet på Newark Airport stannat inser vi att vår väska med våra bröllopskläder inte kommit med. När bagagebandet stannar finns endast en väska kvar, som är ganska lik vår resväska. Till slut ringer vi numret som står på bagagetaggen. Jodå, ägaren som redan hunnit sätta sig i en taxi hade fått med sig en aluminiumväska och insåg nu sitt misstag. En halvtimme senare klev en ganska generad man ut ur en taxi med våra prylar.

Dagen före

På torsdagen, dagen före bröllopet cyklade vi iväg till City Clerk’s Office för att hämta vårt Marriage License. Vårt hotell hade lånecyklar och med nästan 30 graders värme var det skönt att få lite vind i håret. När det var klart, tog vi oss till De Beers på Madison Avenue för att hämta ringarna vi beställt ett par månader tidigare.

Bröllopsdagen

Vi vaknade förstås vansinnigt tidigt. Så vi unnade oss en lång frukost på ett café i Tribecca. Samtidigt passade vi på att dubbelkolla med frisören och fotografen att de hade koll på våra tider. Via nätet hade Johan hittat en svensk fotograf bosatt i New York som både kunde fota och ställa upp som vittne. Båda skickade en tumme upp som bekräftelse.

Vid kl 10 kom frisören från Glamsquad och fixade mitt hår på hotellrummet och under tiden gick Johan iväg och handlade en brudbukett. Rosor och anemoner i ljusa pasteller. Enkelt och vackert. Vill du inte lägga pengar på blommor kan du köpa eller till och med hyra en bukett av företagsamma florister som står precis utanför porten.

Väl på plats utanför City Hall hittar vi ingen fotograf. Vi går in och tar oss igenom säkerhetskontrollen, en liten mindre version av den som finns på flygplatsen. En halvtimme försenad och med andan i halsen dyker fotografen upp, utan ID-kort. Hon bor för långt bort för att hinna hämta sin legitimation, så hon haffar en rysktalande kvinna i kön till säkerhetskontrollen och ber henne ställa upp som vittne. Kvinnan blev så överrumplad att hon accepterade uppgiften.

Tillsammans med vårt nya vittne visade vi upp pass och certifikatet (Marriage certificate) vi fick dagen innan. Sedan betalde vi 25 dollar för själva bröllopscermonien, skrev på lite papper och fick en nummerlapp – C107.

man i kassan I city hall I New York — Incheckning City Hall

brudbukett och nummerlapp — Incheckning City Hall

En kort timme

Vi fick vänta en knapp timme innan det blev vår tur. Men den timmen gick fort. Det var en ren fröjd att beskåda alla par som kom in för att gifta sig. En del i jeans-shorts, några i folkdräkter, en del med marrängliknande klänningar och uniformer och några ytterligare par som liksom vi var inne på andra varvet. Det kändes som ett litet FN, förälskade människor från hela världen som ville knyta sina band hade hittat hit. Alla ville inte vara med på bild, men några lyckades vi fånga.

När vårt nummer ropas upp bjöds vi in en slags “sluss”, ett gemensamt väntrum för de två vigselrummen. Där väntade vi knappt 15 minuter innan det var vår tur.

sista väntrummet på cityhall — “Slussen” sista väntrummet

Vigselförättaren var ett charmtroll och ett proffs. Det tog 12 minuter totalt för att “I do” gånger två skulle bli vi. Eurofori och lycka.

vigselrummet New York City hall glad brud

Efter vigseln var det då meningen att fotografen skulle ta bilder. Vi begav oss till Highline Park, en av våra favoritplatser i New York. Himlen var grå och det stänkte lite grand. Under nästan en timme hölls det på att fotas, sjukt obekvämt och så otroligt konstlade poseringar. De flesta bilderna blev så pajiga att vi slängde dem, men några passerade genom nålsögat, nästan.

highland park bröllopsfotografering svenskar

När vi skilts åt från fotografen åt vi skaldjur på Cull n Pistol i Chelsea Market innan vi begav oss till baren på Baccarat hotel och drack champagne till vi kroknade. Bartendern visade sig vara svensk och hade överhört vår konversation om fotograferingen. Han pekade på hotellets enorma fönster som just då släppte in eftermiddagssolen när den är som vackrast och erbjöd sig att fota oss med min mobiltelefon. TACK, tillslut blev det en bild vi gillade. Alldeles gratis 😉

Dagarna som följde sken solen igen. Vi cyklade, åt och drack, sprang på museer och utomhuskonserter och bara njöt. Fick jag önska skulle jag göra om det varje år, fast inte med 10 centimeters klack. <3

Baccarat hotel New York City hotel bar champagne

Baccarat hotel I New York

Så går det till att gifta sig andra gången. Vigsel i New York som svensk. City hall bröllop. Bröllop 50+

Margaretha Finnstedt

The Curated Atlas

Kapstaden för vuxna – resguide för förstagångsbesökare

Publicerad den mars 10, 2025juni 3, 2025 av Margaretha Finnstedt

Årstid: mitten av februari
Temperatur: 25-30 C
Resesällskap: Maken
Film att se innan: Invictus, Long walk to freedom
I väskan: sommarkläder, vandringsskor, löparskor, stor hatt, solglasögon och en och annan klänning för fine dining

Det här är den svåraste guiden jag har skrivit. Dels för att jag har besökt Kapstaden fler gånger än jag kan räkna och vill få med allt, dels för att jag vanligtvis skriver guider som inte riktar sig till förstagångsbesökare. Men utmaningar är kul! Och med säkerhet kommer jag att uppdatera den här guiden efter nästa resa. Och nästa. Och nästa… För jag kan inte sluta åka hit.

Guiden fokuserar på mat, lokala viner och naturupplevelser – en mix av stad och landsbygd, vardag och flärd. Det ska sägas att jag inte älskar shopping och jag är heller ingen strandmänniska. Å andra sida är det 13C grader i vattnet, så det kan räcka med att promenera på stranden. Aktivisterna ligger primärt runt Kaptstaden och Franschhoek med ett kort stopp i Stellenbosch. Hermanus, Swartland och Pater Noster får bli resa nummer två, eller tre eller.

Min första resa till Sydafrika var 2008. Sedan dess har jag i snitt besökt Kapstaden vartannat år. Då, 2008, var centrala Kapstaden snudd på laglöst och det fanns inte på kartan att promenera i stadskärnan. Faktum är att vänner boende i Kapstaden avrådde från att stanna vid rött med bilen. Det berodde till stor del på efterdyningarna av apartheids upplösning, under flera år saknades en konstitution och under de åren hamnade även lag och rättvisa på efterkälken. Nu, 2025, finns det likheter med andra stora städer som San Fransisco, en annan stad med grund i kolonialismen, och med stora klyftor mellan fattiga och rika. Precis som i San Franscisco är det bara ett fåtal ställen i de centrala delarna som jag inte skulle vilja promenera i.

När ska man åka dit?

December och januari är varmast och dyrast. Skolorna i landet har långt jullov dessa månader så undvik om möjligt. Juni och juli bör undvikas på grund av kyla. Dagstemperaturerna ligger visserligen runt 10C, men nätterna sjunker temperaturen ytterligare några grader och hotell och andra boenden är inte anpassade för kyla så det kan sjunka närmare 0 C inomhus. Oktober, november, februari och mars är garanterat varma. Vill du titta på valar är det oktober eller mars som gäller.

De senaste gångerna har vi rest med Ethiopian Airlines. Deras businessclass-biljetter är väldigt prisvärda och dessutom landar du utvilad. Hellre bo lite billigare på plats än att åka som en dubbelvikt räka i 15 timmar, särskilt om du bara ska vara där en vecka. Och upplevelsen på flygplatsen i Addis Abbeba där man mellanlandar kommer ge dig en ny upplevelse.

8 dagar i Kapstaden

Först och främst så behöver man förstå att själva staden i sig, alltså city, är bara en liten del av upplevelsen. Det finns godbitar i stort sett alla stadsdelar. Utgångspunkten för den första delen av resan ligger i stadsdelen Waterkant som är vackert, välförsett med matställen på promenadavstånd, minimalt med stök och ett område där det bor en hel del sydafrikaner så enligt mig blir det en skön blandning. Jag har aktivt valt bort Camps Bay som visserligen har en fin solnedgång, men är översållat av turister, dyrare och mer untz-untz- än vad jag gillar. Efter ett par dagar i stan och förorterna blir det en tur ner till Godahoppsudden och nedslag i vinvärlden – Constantia, Stellenbosch och Franschhoek.

Kartan nedanför “Cape town according to locals” har både humor och en hel del av sanning i sig. Förmodligen lättare att se humorn i bilden när du väl är på plats. Waterkant hamnar i det rosa regnbågslandet.

Nedanför programmet finns en bra-att-veta-lista som svarar på de vanligaste frågorna.

Fredag – utresa

Lördag-tisdag – Kapstaden

Resa: Ankomst vid lunchtid. Förbeställ flygtaxi via booking.com (ca 150 kr), du kommer inte behöva bil förrän på tisdagen.
Boende: Incheckning på boendet, Cape Finest Guesthouse Loaderstreet 35. Boka rummet Victoria eller Alfred som är lite större. Här får man dock ingen frukost men det finns gott om ställen på promenadavstånd som ger dig möjlighet att känna dig lite som en local, eller åtminstone en digital nomad.
Att göra
- Victoria & Albert Waterfront – en soft start på Kapstaden som du kan beta av på två timmar. Waterfront är den gamla hamnen i Kapstaden och består av ett gigantiskt shoppingcenter och massor med restauranger. Skippa shoppingcentret, det är bara kedjor, men ta en titt på sälarna som simmar in i hamnen framför Alfred Mall och beundra de gamla kolonialhusen. Ät middag på den Ankers uteservering och blicka upp mot Taffelberget. Den enda affären du behöver gå in i heter Aafrika och ligger 100 meter från restaurangen. Här hittar du nya lokala designers och lokalt hantverk av bra kvalitet.
- Löptur utmed havet vid Green point (spring förbi fotbollsstadion)
- Taffelberget – när vädret tillåter (men undvik att göra detta på lördagen eller söndagen). Biljetter finns på nätet.
- Promenera runt Waterkant och Bo Kaap och fota de färgstarka husen.
- Robben Island – fyra timmar inklusive båtresan.

Kaffe/frukostställen/lätt lunch på promenadavstånd:
- Ground Art Coffee – hang out för digitala nomader med stans bästa kaffe.Himelshujs (så vackert så man dånar) har även lunch.
- The Charles – vinner på avstånd och möjligheten att äta ute i skuggan av ett träd
- Bootlegger (kedja) på Cape Quarter (litet köpcentrum som bl a har apotek)
- L.A. Farms – passar perfekt efter löprundan runt Green point. Ligger vägg i vägg med Giovanni’s, en italiensk deli som lokalbefolkningen älskar. Lätt överhypat, men om man måste få lite italienska vibbar i sig, så är det hit du ska gå.

Restauranger på Uberavstånd
- Beau Constantia
- Constantia Glen
- The Nines
- Belly of the beast (var för långsam att boka bord, men det ska tydligen vara top 10)
- Restaurangerna vid Sea point med fantastisk utsikt som t ex Baptiste Rooftop. Här finns tonvis att utforska, men ibland lite väl ung publik… just saying. https://insideguide.co.za/cape-town/sea-point-restaurants/

Restauranger på promenadavstånd (men Uber hem)
- Den Anker (enkel belgisk bistro nere vid V&A Waterfront). Uteborden går inte att boka, men det finns gott om platser. Tag med solglasögon.
- Pier (fine dining)
- The Butcher Shop & Grill – Mouille Point – bra steakhouse
- Bree street – restauranggata med stort urval av mellanklassrestauranger som t ex Grub & Vine, SeaBreeze Fish & Shell. Starka Södermalmsvibbar.

Lite enklare restauranger på krypavstånd
- Sushibox (om du inte orkar gå mer än två kvarter)
- Libertino (enkel italiensk mat)

Onsdag – Constantia & Godahoppsudden

Hämta hyrbilen tidigt, det finns flera hyrbilsfirmor inne i stan på promenadavstånd från Loader street.
Ät frukost på Chardonnay Deli i Constantia. Om du planerar att vandra en längre sträcka vid Godahoppsudden så köp med dig en lättare matsäck (men se till att maten är väl försluten i din ryggsäck. Det finns gott om babianer som gärna vill smaka och de är inte kramvänliga – håll avstånd.)
Stanna till och vandra runt på Groot Constantia – Sydafrikas äldsta vingård (1685) med otroligt vackra omgivningar. Här finns två restauranger och vinprovning, men det finns intressantare vinprovningar i vindistriktet. Om lunchmagen skriker efter påfyllning och dessutom är väldigt kräsen så gör ett stopp på Foxcroft Restaurant som erbjuder fine dining luncher 3 min bort med bil. Om du inte vill lägga stora pengar på lunch rekommenderar jag Tashas i Constantia village (ja, det ligger i ett shoppingcenter i förorten, men jag åker hit varje gång jag är i Kapstaden för deras sallader och efterrätter. Och fantastiskt trevliga personal.)
Kör genom lummiga förorten Constantia mot Godahoppsudden via Chapmans peak, som kanske är världens vackraste bilväg. Du behöver betala ca 40-50 Rand för att få köra här, men värt varenda krona, särskilt för den som slipper köra och kan njuta av utsikten. Det finns flera parkeringsfickor utmed vägen om du vill stanna och fota.
Från Chapmans peak till Godahoppsudden är det cirka 40 minuter fram till infarten till Godahoppsudden. Inträdet kostar ett par hundra, men då får du också se två oceaner mötas.
Gå ut till fyren och njut av utsikten, sedan rekommenderar jag varmt att du passar på att nyttja någon av de många gott om vandringslederna som finns. Det turkosblå vattnet ser förföriskt ut, men är iskallt och väldigt strömt.
Det finns en enda restaurang på området. Den duger om du är utsvulten. Om du kan hålla dig en stund till, åk vidare till Simons Town där det finns lite enklare restauranger med fish & chips och hamburgare eller till Kalk Bay om du vill ha fler val. Många guider rekommenderar ett stop vid Boulder’s beach i Simon’s Town för att titta på pingvinerna. Jag avråder av skälet att pingvinerna gott kan få vara i fred, men om du känner att du absolut måste bada så går det faktiskt att göra det här. Det är lite ”varmare” än på udden. Vill du ha ytterligare en plusgrad i vattnet får du bege dig till Muizenberg.
Tack och god natt

Torsdag-fredag – Stellenbosch

Avrunda vistelsen på Waterkant med kaffe, avokadomacka och croissant på Ground Art Coffee och kör sedan mot Stellenbosch, Sydafrikas motsvarighet till Lund. I denna kommun samsas 40 000 studenter med 120 000 boende och 150 vingårdar.
Besök några vingårdar på vägen. Gillar du gamla, klassiska röda viner så stanna på Meerlust, här finns dock ingen restaurang. Ytterligare en vingård med klassiska mått är Vergelegen som erbjuder en fantastisk trädgård och trevliga picknickkorgar, dessa ska bokas i förväg via websidan. Är du mer sugen på en vingård av modernare snitt så stanna till på Spier Wine Farm som har flera matställen inklusive picknickkorgar, eller Ernie Els vars restaurang har en fantastisk utsikt.
Välj ett hotell som ligger i de centrala delarna så du kan promenera till restauranger och vinbarer, till exempel Oude Werf eller Coopmanhuijs Boutique Hotel & Spa.
Börja eftermiddagen med en promenad runt de centrala delarna runt Church street. Gå in en stund in i den lilla botaniska trädgården och beundra deras samlingar av vattenväxter och orkidéer. Ta ett glas vin eller två på vinbaren i korsningen Church street och Andringa Street.
Även i Stellenbosch finns det fine dining, men det finns en gräns för hur många avsmakningsmenyer man kan äta på en vecka, så spara det till Franschhoek. Varför inte en bra köttbit på the Fat Butcher eller sitt kvar på vinbaren och ät av deras plockmeny. Avrunda med en stor glasstrut runt hörnet på Moro.

Fredag-söndag – Franschhoek

Varje gång jag kommer till Franschhoek så önskar jag att jag hade fler magar än jag faktiskt har, fem hade varit perfekt. Elaka tungor kallar detta lilla samhälle för Disneyland för vinälskare, och det ligger kanske något i det, för i Franschhoek, det franska hörnet, finns just inte mycket mer att göra än att äta gott och dricka gott och kanske klämma in en promenad till museet om Hugenotterna.

Det är bara 20 minuter mellan Stellenbosch och Franschhoek, så för att skapa lite mer utrymme i magen, gör ett stopp i naturreservatet vid Jonkershuis som erbjuder flertalet vandringsleder och bad för modiga. Alternativt kör du väg R44 via Kogel Bay, passera Betty’s Bay och därefter R43 förbi Bot river mot Franschhoek. Den här vägen tar dig utmed havet och kilometer av äppelodlingar. Dessutom anländer du till Franschhoek via Franschhoek pass.

När du väl kommit fram, glöm alla ”jag borde inte” och njut av den goda maten och det goda vinet. I stort sett allt du äter och dricker är lokalt och vansinnigt gott. Vill du ha fler rekommendationer om Franschhoek så läs mina tips som jag skrev hösten 2024. Där finns även hotelltips. Och se till att boka i god tid.

Fredag:

Lunch på vingården La Petite Ferme med utsikt över dalen.
När du ätit färdigt, kör upp mot Franschhoek passet så kan du se vindalen. Har du mer tid, kör hela Franschhoek passet ner mot Elgin och fascineras av de gigantiska äppelodlingarna om du inte gjort det dagen innan.
Middag på Protogé, jag bokar helst plats i baren så kan du se rakt in i köket.

Lördag:

Förmiddag – besök på marknaden i Franschhoek som ligger bredvid kyrkan
Lunch och vinprovning t ex på La Motte
Kaffe och glass på Babylonstoren
Middag på Le Petite Colombe eller Grand Provence Estate.

Söndag – hemresa

Praktiska aha:er

Kontanter behövs nästan inte, de allra flesta föredrar kortbetalningar.
Internet finns på 90% av hotellen, men bandbredden varierar mycket. På Cape Finest Guesthouse funkar även video/teams.
Nästan alla restauranger erbjuder wifi för sina gäster. Även vissa bensinmackar.
Vägarna är väldigt bra, men de finns ruskigt många kameror. Läs mer här.
Whatsapp dominerar. Även hotell, butiker och företag använder primärt Whatsapp för SMS och röstsamtal.
Uber funkar i stora delen av regionen, inklusive Franschhoek och Stellenbosch och kostar väldigt lite.
Det vanligaste och trevligaste sättet att bo som turist i provinsen är Guesthouses. De finns främst via Booking.com eller på https://www.lekkeslaap.co.za/ Undvik de lokala hotellkedjorna som tex Protea hotels. De från Scandic och att framstå som lyxhotell.
På helgerna behöver du definitivt boka bord, använd appen Dineplan, där finns de allra flesta restaurangerna.
Dricks på restauranger bör vara mellan 10-20%. Men tänk på att lönerna är väldigt låga och restaurangnotan likaså.
Förutom i parkeringshus så kostar det oftast inget att parkera, i stället kommer det finnas en person som erbjuder sig att vakta din bil. På vissa centrala platser kan detta vara anställda personer, men i de allra flesta fall är det företagsamma personer som vaktar bilar. När du åker därifrån så ger du dem en slant som tack för besväret. Det är inget krav, men kutym att ge mellan 10- 20 Rand beroende på hur länge du stannar.
Tankning av din bil gör personalen på macken. Kör in på macken och rulla ner rutan så kommer de fram och assisterar. De har även med sig kortterminalen så du behöver aldrig gå ur bilen.
Även om integrationen blir bättre för varje år så är alla samhällen är starkt segregerade.
Det finns tolv officiella språk. Störst är isiZulu (25%), isiXhosa (16%), afrikaans 13%, engelska (10%).
I Västra Kapprovinsen är Afrikaans förstaspråk, men alla kan engelska.

Appar att ladda ner

–Whatsapp

–Dineplan

-All trails

Min senaste resa till Kapstaden var februari 2025.

Margaretha Finnstedt

The Curated Atlas